”Jag längtar efter att få åka igen”
I sju år hade läkaren Sture Blomberg, nu 77 år gammal, rest ut i världen med Operation smile för att hjälpa barn med läpp-käk-gomspalt, men så kom covid-19 och satte stopp för uppdragen. Nu är han beredd att ge sig ut igen.
Efter sin ålderspensionering och fram till för två år sedan vikarierade han på deltid vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och i norsk sjukvård.
Sedan 2013 är han dessutom medicinsk volontär för den internationella hjälporganisationen Operation smile som utför kostnadsfria operationer på barn och vuxna med läpp-, käk- och gomspalt.
– Som en väldigt social människa älskar jag att träffa kollegor och patienter, och ha människor runt omkring mig. Då mår jag som allra bäst, och helst skulle jag jobba ännu mer. Jag älskar umgänget, att samtala och lära sig av varandra, och nu när pandemin har satt stopp för allt saknar jag det väldigt mycket, berättar Sture Blomberg med inlevelse och engagemang.
Duktig på att förklara
Han växte upp i Masthugget, Gamlestaden och Guldheden, och upptäckte redan under barndomen att han var intresserad av pedagogik, och fick ofta höra att han var duktig på att undervisa och förklara saker.
– Som läkare har jag haft nytta av den egenskapen. Mycket av det vi gör är undervisning, både för kollegor och patienter. Min mamma sa alltid att jag skulle bli barnläkare, och då ville jag absolut inte bli det, men på ett sätt fick hon rätt till slut med tanke på mitt engagemang i Operation smile.
När en klasskamrat på Östra gymnasiet i Göteborg uppmuntrade Sture Blomberg att precis som honom läsa till läkare såddes ett frö, och våren 1966 påbörjades läkarstudier vid Göteborgs universitet. Från 1980 arbetade han som narkos- och intensivvårdsläkare, huvudsakligen på Sahlgrenskas anestesi- och intensivvårdsavdelning.
– Som nyutbildad läkare var inte ambitionen att forska, det fick jag upp ögonen för mycket senare, utan det som drev mig då var att komma ut i världen, som en sorts missionär, och hjälpa utsatta människor.
– Tanken var att flytta till Afrika, men så bröt aids ut. Eftersom okunskapen om sjukdomen var stor och vi precis hade fått barn valde vi att skjuta på planerna. Till slut rann det ut i sanden och jag doktorerade i stället, men en del av drömmen försvann aldrig.
Ville göra skillnad
En dag 2011 fastnade Sture framför ett tv-program där Operation smile berättade om sin verksamhet. När han såg barnen, som på grund av en fysisk missbildning löper stor risk att drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa och en osäker framtid, kände han ett starkt behov att ställa upp som volontär.
– Det var nästan samtidigt som jag gick i pension, eller rättare sagt gick ner i tid, och jag kände att jag kunde göra mycket nytta. Jag ville göra skillnad.
Han kontaktade Operation smile och två år senare skickades han ut på sitt första uppdrag som gick till ett sjukhus i Indien.
Upplevelsen gav mersmak och de följande sex åren gjorde han 14 resor till länder som Kambodja, Moçambique och Filippinerna.
– Trots att de flesta volontärer aldrig har träffats tidigare blir vi snabbt ett sammansvetsat team. Även om arbetsdagarna är långa, vi går upp klockan fem på morgonen och stupar i säng på kvällen, är stämningen fantastisk, säger Sture Blomberg, som är en av flera narkosläkare i teamet.
Belöningen är lycka
Flera av länderna som Sture besöker är utvecklingsländer, vilket innebär att vissa samhällsfunktioner inte är lika utvecklade som i Sverige. Även om Operation smile planerar och förbereder allt noggrant så kan det uppstå situationer som en svensk läkare inte är van vid.
– Vid ett tillfälle i Moçambique försvann elektriciteten under operation. Kirurgen fick använda pannlampa och jag lös med mobilen.
– Det går aldrig att slappna av. Barnen övervakas varje sekund eftersom det på bara några sekunder kan uppstå komplikationer med både andning och hjärta.
Sture Blombergs drivkraft ligger varken i pengar eller i chansen att få turista i nya länder – som volontär har han inte någon ekonomisk ersättning och sällan tid över till att besöka sevärdheter – utan belöningen kommer i form av känslor. Lyckliga känslor.
– Att få träffa de här barnen och deras föräldrar efter operationen, och uppleva deras glädje, ger en enorm kick som gör mig lycklig.
Redo att åka i morgon
När corona-pandemin bröt ut i början av 2020 tvingades Operation smile skjuta fram tusentals spaltoperationer på grund av smittspridningen. Ett visst arbete har dock kunnat fortgå lokalt i programländerna, bland annat näringsprogram för undernärda barn som väntar på operation, digitala logopedkonsultationer och även flera mindre uppdrag där organisationens lokala volontärer har genomfört operationer. Hemma i Mölnlycke väntar Sture Blomberg på att få åka ut på nästa uppdrag.
– Jag längtar till den dagen då jag får åka igen. Afrika tycks ha haft en mindre smittspridning så förhoppningsvis kommer resorna igång snart. Jag är redo och kan åka i morgon om det behövs.