Thomas hjärta glöder för järn
När Thomas Höglund var 14 år byggde han sin första ässja tillsammans med sin pappa. Skrot, järn och gamla föremål, har alltid lockat honom med något av en brutal skönhet, När järnet smids, är allt bara här och nu. Och medan föremålen tar form i smedjan står tiden still.
– Ja, då går timmarna fort och Malin får ibland komma ut och hämta mig för jag har glömt att äta, säger Thomas Höglund.
För tio år sedan tog Thomas Höglund steget, lämnade arbetet som hjälpmedelstekniker och började en treårig kandidatutbildning till konstsmed vid Järnakademin i Kramfors.– Jag har alltid intresserat mig för smide och gått kurser, men jag kände att jag stagnerade och ville utveckla mitt kunnande. När jag har gjort ett föremål så infinner sig en nöjdhet. Det finns en glädje i det bara för mig själv. Belöningen är att känna att man skapat något.
Han upptäckte tidigt att han hade fallenhet för att smida och forma järn. Det var inga problem att växla hammaren mellan händerna om så behövdes och han tyckte att de föremål som han vred över glöden och hamrades fram blev riktig bra. Han hade talang.
Hamnade rätt
Och när han väl hade tagit steget och gått smedutbildningen, då han försörjde sig med studielån och gjorde servicearbeten i massafabriker runt om i Västernorrland när de hade stopp i produktionen, kände han att han hamnat rätt.
– Jag jobbade extra när jag var ledig och pluggade på kvällarna, minns Thomas Höglund.
Under några år efter utbildningen satsade han på att göra olika konst- och bruksföremål, deltog i några utställningar och fick en del kundjobb. Bland annat gjorde han en gravlykta till en minneslund och riktade en gammal järngrind som nu pryder minneslunden, båda vid Stigsjö kyrka. Han gjorde lås och nycklar till kunder som vill ha smide i gammal stil och enkla bruksföremål, som man beställde på hans hemsida.
– Ja, jag lyckades komma upp i 50 procent, men när pandemin kom störtdök affärerna helt.
Växlade över till konstsmide
I början på pandemin, fick han jobb som fastighetsförvaltare på Länsmuseet i Härnösand.
– Det var en lyckträff i och med att i stort sett allt smidesarbete upphörde. Och jag bestämde mig för att växla över helt till konstsmide och göra skulpturer och konstföremål i järn som jag själv funderat över och skissat på.
Ett projekt som han arbetar med är sandödlor i järn där han inspirerats av en pose som hans sambo Malin är upphovsperson till. Något som intresserar honom är att skissa på föremål som associerar till olika begrepp, böcker och känslor.
En brottningsmatch mellan känsla och kunskap har blivit till ett hjärta som likt en bläckfisk vrider sig ur en uppslagen bok. På en annan plats i smedjan står en järnskål i vilken han bränt in koppar och mässing, som har lägre smältpunkt än järn och som blivit som en glittrande och skimrande legering i den hamrade skålen.
Olika alster på väggarna
Här inne hänger olika alster på väggarna i järn; sandödlan, järnlås i gammal stil, stilfulla skohorn, smycken i olika legeringar och annan konst som tavlor, gamla verktyg och verktyg som han använder i arbetet, eller bara har för att de är vackra. Mitt i rummet finns ässjan, härden, och han håller glöden vid liv. Det är söndag och han har tid för skapande.
Huset som han och Malin ritat och i delar byggt själva ligger vid vägen i byn Öje, där han som barn väntade på skolbussen. Här ska jag bygga mitt hus tänkte han då. Och så blev det.
- Fakta Thomas Höglund
Ålder: 45 sambo med Malin, 41, barnen Isabella 11 och Isak 5 år.
Bor: Öje, Härnösands kommun.
Utbildning: Mittuniversitetet, Järnakademin Kramfors 2011-2014 till konstsmed.
Arbete: Fastighetsförvaltare Länsmuseet Västernorrland, konstsmed i egen smedja i Öje.
Fakta ässja – En ässja är en öppen härd i vilken nödvändig temperatur för bearbetning av stål kan uppnås.
Hemsida: ojesmedja.se
