”Tufft att bli äldre” – så håller du oron borta
Covid. Ryssland. Klimatet. Barnbarnen. Det finns mycket man kan vara ängslig över, både verkligt och inbillat.
Läkaren Yngve Gustafson har intervjuat tusentals äldre om hälsa och oro.
Geriatrikern Yngve Gustafson, 72, och hans kolleger har intervjuat tusentals äldre, hälsar på hos alla över 85 i Umeå och fem kommuner i fjällvärlden, och även i delar av Finland. De har bett 20 000 svara på enkäter.
Yngve har pratat över en kaffekopp i Dorotea och Vilhelmina. Om hälsa, oro och det goda i livet.
– Alla människor kan känna oro. För jobbet eller barnen eller mobbning i skolan. En del har lätt att hantera den så den inte påverkar i vardagen, andra har fruktansvärt svår oro och ångest, säger Yngve Gustafson som blev känd genom tv-serier om äldreboenden för några år sedan, och som sommarvärd i P1.
Gerda om äldre
Forskarna vid universitetet i Umeå driver studier bland äldre sedan 2000 och väntas fortsätta även efter 2025. Yngve gick i pension 2016 men jobbar vidare på deltid. Projektet heter Gerda, gerontologisk geografisk databas.
– Det är tufft att bli äldre. Man kan ha en lång serie av förluster och sorger att bearbeta. Kroppen förlorar förmågor, man mister vänner och livskamrater dör. Efter 85 är 78 procent ensamstående.
Livet tycks krympa, syn eller hörsel försämras, minnet är inte detsamma, man kan mista en älskad hund eller katt. Körkortet försvinner. Man kan oroa sig för att bli sjuk, eller ramla och skada sig.
Rädd för brott
Man kan vara rädd att personal i hemtjänsten, i ett boende eller anhöriga stjäl pengar eller smycken. Det kan vara sant, eller paranoida tankar som uppstår ibland vid demens eller depression.
– Så det är ganska adekvat att känna oro för vad som komma skall. Och man kommer ofrånkomligen närmare döden, sammanfattar Yngve Gustafson.
Det är framförallt bland de ”yngre äldre” som slutet väcker oro.
– Bland de äldsta är det många som säger sig vilja leva men ändå inte är rädda för att dö. Det är som att de har förlikat sig. Det handlar mer om att inte behöva lida på slutet.
Nyheterna fyllda med elände
Även den egna personligheten spelar in, hur lättsamt man har förhållit sig till verkliga och tänkta hot tidigare i livet.
Vi lever i en tid då nyheter om olyckor, miljöhot och krig i alla hörn av världen når oss på bara timmar eller minuter. Hur ska barnbarnen få det om klimatet försämras ännu mer? Oro.
– Maktlösheten ökar med stigande ålder. Man har inte samma resurser att hjälpa barn och barnbarn, ekonomiskt eller med barnpassning.
Oron kan göra att människor drar sig för att över huvud taget kontakta andra eller gå ut.
Saker att göra
Men det finns faktiskt en hel del som åldrande människor och deras anhöriga kan göra för att mildra påfrestningarna.
Yngve Gustafson berättar att hjärnan är känslig för syrebrist, vilket gör snarkning och nattliga andningsuppehåll skadliga. Men man kan sätta in en snarkbettskena eller en apparat som tillför luft.
Oron i sig kan hålla en vaken, vilket skapar en ond cirkel.
Maten spelar stor roll. Bland annat kan brist på protein sänka produktionen av serotonin, vilket kan drabba med oro, ångest och depression. Men viktiga ämnen finns även i bland annat choklad, lyckligtvis.
Alkohol ökar ångesten
Även B-vitamin bör man se till att få i sig, via mjölk och ost, kött, bröd och en del grönsaker.
– Många män försöker självmedicinera med alkohol mot oro, vilket är livsfarligt för hjärnan. Alkohol ökar ångesten, säger Yngve Gustafson.
Läkemedel har ibland ingen eller liten effekt på de här tillstånden. Mediciner är oftast inte testade på människor över 80 år, framhåller Umeåläkaren, och kan ha sämre eller till och med skadlig effekt.
Ensamheten skadlig
Ofrivillig ensamhet kan vara skadlig.
– Det viktigaste mot ångest och oro är att kunna prata med en närstående. Anhöriga kan lugnas av att en äldre kommit till ett äldreboende, men personal kan inte ersätta den betydelse som maka, make, barn eller en nära god vän eller släkting har.
Forskarna har testat i praktiken att låta äldre tränas av fysioterapeuter (sjukgymnaster).
– De blev bättre i balans och gångförmåga, och mådde också psykiskt bättre. Effekten blev sannolikt större än den man får av läkemedel mot depression, anser Yngve Gustafson.