Lyckan med en kokt med bröd

På den tiden var det stora nöjet att cykla fram till torget för att köpa en korv, och väl på plats parkerade en uniformsklädd herre i svart folkvagn intill korvkiosken.
– Det var Sven. Ledig från lumpen och, har han senare berättat. på span efter snygga brudar i bygden

Sven tyckte om vad han såg. Bjöd den unga damen på korv och senap och erbjöd en åktur. Det tog sig väldeliga mellan de tu och tre år senare gifte de sig i Kumla kyrka.

En kokt med senap allt mer sällsynt
Det är inte så ofta ägaren av Citygrillen serverar en kokt korv med senap numera. Men ibland händer det, som nu med Sven och Carina.
-Det finns några äldre här i Hallsberg som brukar komma hit och berätta hur det var förr, säger ägaren Mohsen Omar.

När korvkioskens historia börjar är det ingen som säkert vet. Men troligen var det 1871. Den tyske immigranten Charles Feltman kom på att badgästerna vid Coney Island i New York inte visste riktig hur de skulle stilla sin hunger. Han kom då att tänka på de välsmakande och mättande bratwursten som man kunde köpa i hans hemland. Dagen efter tog han med en låda korvar samt bröd till stranden. De sålde slut nästan direkt. Det blev fler korgar och innan året var slut kunde han summera flera tusen. Hans affärsverksamhet uppmärksammades och snart blev det en lönande business för fler.

Korven däremot dyker upp betydligt tidigare, redan i Homeros saga om Odysséen 700 f. Kr. Denne deltog i en tvekamp och vann en ister- och blodkorv som stektes över eld. Även vikingarna hade smak för korv. I Röde Orm brister Toke ut i tårar när han känner doften av blodkorv kryddad med timjan. Under antiken mumsades det korv i långa banor. I romarens Apicus kokbok finns mängder av grillrecept. Men kanske korven åts redan i förhistorisk tid. Att efter slakten rensa djurets tarmar, och där förvara köttet, var en lika logisk som praktisk lösning. Särskilt när man senare kom på att maten kunde konserveras genom att torka, röka eller salta den.

I mer modern tid var det Tyskland, Italien och Frankrike som förfinade korvkulturen. ”Bratwurst mit kartoffelsallat” är ett måste för den som idag besöker Tyskland. Här finns mängder av tyska ortsnamn som inleds med ordet ”wurst”. Österrikarna åt korv, men inte wienererkorv som resten av världen. I Wien heter den nämligen frankfurter.

Korven kommer till Sverige
Det var i samband med Stockholmsutställningen 1897 som uteätandet av korv kom till Sverige. Där serverade unga damer korv med mos för 20 öre. I alla fall om man ska tro Norrköpings Tidningar. Andra påstår nämligen att portionen kostade 25 öre.

Sverige blev landet där uteätandet av korv slog igenom. Den närmaste likheten stod danskarna för med sin röda pölse med bröd och rostad lök. Tyskarna fick nöja sig med hörnbutiker, engelsmännen hade sina fish and chips och fransmännen rostade kastanjer och crepes.

Tidigt blev korvgubbe med låda på magen en vanlig syn på svenska gator och torg. Det var lätt att starta egen verksamhet. Vem som helst kunde i princip köpa en låda och sälja korv.

Naturligtvis såg statsmakterna inte helt positivt på verksamheten. Hygienen var inte alltid den bästa och snart sattes det upp regler för korvgubbarna. Den ena värre än den andra. Stängingslagar, priskontroll och särskilda avgfter för attraktiva försäljningsplatser. 1908 bestämde statsmakten att de så kallade torgkorgarna inte fick stå direkt på marken. Men gubbarna löste problemet på oliak sätt: En del hängde lådan på axeln, andra satte på utfällbara extraben eller använde barnvagnshjul.

Myndigheterna krävde snart tillstånd för enskilda idkare och la sig i vad korvgubben sålde. När ketchupen och gurkan dök upp bestämde man att det inte fick säljas. Allmänheten, som ville ha sin nattkorv, höll dock på korvgubbarna, något som artisten Owe Törnkvist långt senare belyste i sin sång ”Varmkorv Boogie” . Inte förrän affärstidslagen infördes 1967 blev det lättare att driva korvstånd.

Andra världskriget satte käppar i hjulet för korvgubbarna. Ransoneringen av kött ledde att de hämtade råvaror från vattnet. Fiskkorv gjorde entré 1942. Och hade man nu tillgång till korv bestämdes det att de inte fick sälja mer ön 200 korvar per dag.

Korvkiosken dyker upp
I början av 1950-taket började korvkiosker dyka upp. Man snickrade ofta egen då bankerna sällan gav lån för att köpa en fabriksgjord kiosk.

Brödet kom in i bilden. Det löste nämligen problemet för köparen att hålla i den varma korven. Men när en del började tillverka eget mos satte myndigheterna stopp. Man krävde att det skulle finnas vatten och avlopp i kiosken.

Medicinalstyrelsen ville sätta nya regler för butiksstängningen och inrikesministern tillsatte en utredning som resulterade i att kioskerna tvingades stänga klockan 19. Ingen bra idé alls, då många korvkiosker oftast öppnade kl 17. Det var dags att organisera sig och värna sina rättigheter. Riksförbundet Kiosk och Gatukök bildades och drev frågor om befrielse från diverse mer eller mindre underliga regler.

Under åttiotalet fick korvkioskerna konkurrens av hamburgerföretagen. Drive in är nu en realitet och tittar man riktigt noga kan man där hitta en Halv Special eller Sibylla Meal. Bland kebabrullar, fiskburgare, lövbitar, köttbullsmenyer och vegetariska hamburgare. Men tyvärr minskar antalet korvkiosker i Sverige.

Korvfest
Hemma hos Sven och Carina anordnas det dock alltid en somrig Korvfest. Dock inte alltid på Bellmansdagen 26 juli, som räknas som varmkorvens födelsedag.
– Nej hos oss är det våra barnbarn som bestämmer dag, säger Sven.
– Utvecklingen går framåt, ler Carina