Här har hundarna helpension
Vad händer med pudelhannarna Anton och Ted, viltspårhunden Ussen och Zeb, en Alaskan malamute, när husse och matte reser bort? Jo, de tar in på hundpensionat. Just denna dag bor de på en naturskön plats, fylld med allsköns doft av vilt; hare, rådjur, älg och vildsvin. Om de trivs? Ja, det visar viftande svansar och ivriga hälsningar, när det är dags för rastning.
När Anna och hennes man Patrik startade Lövhyddans hundpensionat i Sorunda, söder om Stockholm, för nästan 20 år sedan var det få som ville lämna sin hund på ett pensionat för hundar.
– Det ansågs lite suspekt. Hunden skulle man ta hand om själv och det var lite fult att lämna bort den. I dag lämnar alla sina hundar på pensionat eller hunddagis. Det är så man gör, konstaterar Anna von Friedrichs.
I dag lämnar alla sina hundar på pensionat eller hunddagis.
Ja, när man reser bort eller arbetar vill säga. Och när den älskade livskamraten och ögonstenen inte kan följa med. Exempelvis på en dansresa till Åland under en helg, en födelsedagsresa för hela familjen där hund inte är ett möjligt resesällskap, eller vid en sjukhusvistelse.
– En äldre kvinna operarede höften och var tvungen att lämna bort sin älskling några veckor. Då kom den hit. Någon vill julhandla några timmar och har vi plats tar vi emot hunden. Vi kanske har 20 procent äldre som lämnar sin hund här, alltifrån en dag till några veckor.
– Vi har alla åldersgrupper och alla samhällsklasser. En familj kom från Kiruna och en familj hade bilat upp från Österrike, men de flesta kommer från närområdet, säger Anna von Friedrichs.
Full fart från morgon till kväll
På Lövhyddans hundpensionat finns det tio boxar, men är det en familj med två hundar får de dela på en box, vilket Anton och Ted gör. Så det kan vara mer än tio hundar – men då är det full fart från morgon till kväll.
Sommaren och hösten har varit hektisk med i stort sett fullsatta boxar, i genomsnitt brukar det finnas åtta hundar på pensionatet varje vecka. Nu med bara fyra hyresgäster, en bit in i oktober, hinner Anna von Friedrichs sitta ner en stund och berätta om sitt stora hundintresse.
– Jag har alltid vetat att jag ville jobba med djur och min inriktning och utbildning har haft som mål att arbeta med hundar. Och det var på en hundskola jag träffade Patrik, säger hon och skrattar.
Det är som att vara bonde, man anpassar hela livet till hundarna.
För visst är det så, med ett liv för och med hund, egen jakt och olika hundkurser, allt från valpkurser och vardagslydnad till avancerade kurser som eftersök, problemlösning och jägarexamen. Och hunduppfödning, blir det inte mycket tid till annat.
– När man är så här intresserad är det bra om båda är det. Det är som att vara bonde, man anpassar hela livet till hundarna. Och delar man inte intresse, kan det bli slitningar, nickar Anna von Friedrichs.
Ett stort ansvar
Sju dagar i veckan året runt, så arbetade de från start. Men efter intensivt arbete under sju år utan semester sa kroppen ifrån.
– Jag vaknade en morgon och gick inte upp. Jag steg inte ur sängen på tre veckor. Sedan hade jag stängt i ett år. Så jag har lärt mig den hårda vägen. Nu tar vi tre veckor semester varje år.
Medan vi pratar hoppar Honeyfly, den söta, pigga och ivriga cockerspanielflickan, upp på stolen bredvid Anna von Friedrichs. Det är hennes ögonsten och jaktkamrat, ”mycket kompetent”, och mamma till två ettåringar som finns i hushållet.
Men det finns fler i familjen: förutom fyra working cockerspaniel också fyra wachtelhundar. Den ena rasen specialiserad på fågel, kanin och hare, den andra på klövvilt: älg, rådjur och vildsvin. Och så de två sönerna, Pontus, 15 och Hampus, 18.
– Vi delar också jaktintresse, men Patrik och jag hinner sällan jaga tillsammans. Någon måste alltid vara här. Visst har vi en viss frihet, men arbetet gör också att man är låst. Vi har ett stort ansvar för andra människors ögonstenar, påpekar Anna von Friedrichs.
Vi har ett stort ansvar för andra människors ögonstenar.
För det mesta är det Anna von Friedrichs som sköter hundpensionatet, rastar och motionerar vid behov, även om hela familjen ibland blir involverad. Och mest älskar hon hundar som är lite egensinniga.
Visar vem som bestämmer
– Vi är kända för att få pli på problemhundar. Vi hade en bullmastiff på tio månader som vägde 60 kilo. Han var helt vild, drog i kopplet och gjorde utfall mot andra hundar. Efteråt ringde matten och frågade upprört: Vad har du gjort? Jag andades ut först när hon sa: Han kan ju träffa andra hundar, säger Anna von Friedrichs och skrattar gott.
Ibland har de haft lite mer aggressiva hundar och blir det riktigt besvärligt så träder Patrik in och talar om, enbart med sitt kroppspråk, vem det är som bestämmer på pensionatet.
– Vi tycker om hundar som man måste jobba med för att få pli på. Och då är Patrik mitt trumfkort, säger hon med ett stort leende.
- När du väljer hundpensionat:
Kontrollera att hundpensionatet har tillstånd från länsstyrelsen
Se till att din hund är rätt försäkrad
Se till att hundens vaccination är uppdaterad
Besök pensionatet för att se hur det ser ut.
Fråga om rutiner – till exempel hur ofta hunden får rasta och hur den bor – själv eller med kompis.
Skriv ett avtal om vad som gäller - Så mycket kostar det:
Priset för hundpensionat varierar. Priset ligger mellan 250-350 kronor per dag, med extra tillägg för stora hundar, vid storhelger eller högsäsong. Vill man ha lite extra lyx till hunden får man också betala lite extra.