Varannan vill sluta i äldreomsorgen
Hälften av de som arbetar i äldreomsorgen överväger att sluta sitt arbete. Det är en markant försämring i jämförelse med hur det såg ut för tio år sedan, visar en undersökning från Stockholms universitet.
Inget annat nordiskt land visar sådana alarmerande siffror.
Undersökningen, Nordcare, bygger på enkätsvar från 1 197 undersköterskor, vårdbiträden i äldreboenden och hemtjänst och är en jämförelse mellan 2005 och 2015. I undersökningen har man också gjort en jämförelse med hur det ser ut i Norge, Danmark och Finland där 4 437 personer i motsvarande grupper fått svarar på samma frågor.
Det mest alarmerande är att 49 procent av de som arbetar inom äldreboenden och hemtjänst i Sverige uppger att de allvarligt funderat på att sluta sitt arbete. Det är en ökning med 40 procent jämfört med 2005. Och det är betydligt fler än i de övriga nordiska länderna.
Minskade resurser
Enligt forskarna professor Marta Szebehely, Rebecka Strandell samt Anneli Stranz beror det ökade missnöjet på att resurserna till personer 80+ har minskat sedan 1990, att 25 procent av äldreboendeplatserna försvunnit sedan 2000. Samtidigt har de politiska ambitionerna ökat.
– Det ska vara individanpassad och värdig omsorg, det är större fokus på uppföljning och dokumentation. Dessutom har detaljstyrningen ökat, säger Marta Szebehely.
Sverige har sämre anställningsförhållanden i jämförelse med de övriga nordiska länderna. I Sverige har 40 procent delade turer någon gång i veckan i Danmark är motsvarande siffra 2 procent i Finland 8 procent.
Även veckoarbetstiden för heltid i Sverige längre, man har sämre arbetstider med scheman som sträcker sig över dag/kväll och vardag/helg. I de övriga länderna är det färre som jobbar på det sättet.
Dåligt stöd och utvecklingsmöjlighet
Det visar sig också att många bland de anställda i Sverige anser att arbetstiden inte passar eller stämmer överens med familjeliv och andra sociala aktiviteter utanför arbetet. Här säger 41 procent i den svenska undersökningen att det förhåller sig så mot 8 procent i Danmark, 23 procent i Norge och 31 procent i Finland.
Om arbetsvillkoren är för dåliga får personalen bära detta med ohälsa och ont i kroppen.
Även när det gäller det stöd som personalen känner att de får från sina chefer och den möjlighet de har att utvecklas i sitt yrke är svaren negativa. Det betydligt fler i Sverige som uppger att de inte får stöd eller har möjlighet att utvecklas i arbetet.
I hemtjänsten hjälper vårdpersonalen exempelvis fler vårdtagare i dag än för tio år sedan, en ökning från 9 till 12 per dag. Och de som arbetar deltid hjälper nästan lika många som de som har heltid. Enligt forskarna var även detta kopplat till allvarliga funderingar på att lämna arbetet.
Personalen betalar med ohälsa
– Kroppen är ett centralt arbetsverktyg för vårdpersonalen. Om arbetsvillkoren är för dåliga får personalen bära detta med ohälsa och ont i kroppen. Personalen betalar ett högt pris. För de vill ju i alla lägen ge en god omsorg.
– Det går att pressa personalen nästan hur långt som helst – tills de slutar eller blir sjuka. Och hur ska det gå med nyrekrytering om man kommer till en arbetsplats där hälften vill sluta, frågar sig Anneli Stranz fil dr.
Vill man ha en värdig äldreomsorg, krävs det också värdiga arbetsvillkor.
Alla tre är allvarligt oroade över utvecklingen och lämnar över ett konkret budskap till äldreminister Åsa Regnér och regeringen.
– Personalen måste få mer handlingsutrymme. Och man måste minska den fysiska och psykiska belastningen. Personalen måste också få mer stöd i sitt arbete och bättre arbetsschema än de har i dag. Det skulle vara bra både för de äldre och för personalen.
– Det ökade gapet mellan de politiska ambitionerna och omsorgens realitet är ett arbetsmiljöproblem. Vill man ha en värdig äldreomsorg, krävs det också värdiga arbetsvillkor, säger Marta Szebehely.
Kvinnorna förlorare
Äldreminister Åsa Regnér som var med under presentationen av undersökningen sa att regeringen satsat sju miljarder kronor till personalen inom äldreomsorgen. Och att minst 145 kommuner hade använt sig av anslaget för att öka antalet anställda.
Jag blev chockad när man får en sådan insikt.
Men hon var samtidigt mycket oroad för den framtid som möter många kvinnor som arbetat inom vård och omsorg. Kvinnor som hon mött och pratat med när hon besökt olika delar av landet.
– Jag blev chockad när man får en sådan insikt och inser hur det förhåller sig med kvinnorna inom vård- och omsorg. De sliter ut sig i äldreomsorgen, går i pension i förtid och får sedan en pension som det inte går att leva på – de har i sin tur inte råd med omsorg på grund av låg pension.
Äldreminister Åsa Regnér.