”Jag vill gå mina egna vägar”
När helsingforsbon Monica Lindeman gick i pension för tre år sedan halverades hennes inkomst. Ändå har hon det bra ställt jämfört med många andra i vårt östra grannland.
Att bada i isvak, sjunga i kör och vara med barnbarnen står högt på göralistan för denna energiska finlandssvenska.
Det är en strålande vacker lördagsförmiddag i februari i stadsdelen Marudd i östra Helsingfors. Kvicksilvret har parkerat strax under noll och en spänstig kvinna i baddräkt kastar sig ut i isvaken.
– Härligt! Det här gör jag ett par gånger i veckan, förklarar hon efter någon minuts simtur och försvinner mot omklädningsrummet.
En halvtimme senare sitter vi på ett fik i Östra Centrum, ett jättelikt affärskomplex nära området Kvarnbäcken där Monica har sin tvårummare.
– Jag är född och uppvuxen i Helsingfors, berättar hon. Efter gymnasiet började jag på universitetet men hann aldrig slutföra studierna.
– I stället blev det giftermål, några års arbete på Finlands Scouter, och sedan tre barn på raken.
När yngsta barnet var tillräckligt stort, kunde hon äntligen ta sin universitetsexamen.
– En bekant var chef för Centralkriminalpolisen och berättade att de behövde någon som kunde sköta personalutbildningen. Det var 1980 och jag fick jobbet. Ett år senare, när Finland dök in i ekonomisk depression, skulle jag knappast haft en chans.
Från bokstavligen ingenting byggde Monica Lindeman upp en personalutbildningsfunktion vid vad som motsvarade Rikskriminalpolisen i Sverige. I dag har den enheten ersatts av Nationella operativa avdelningen.
Andra förutsättningar
– När jag var 65 och uppnått förväntad pensionsålder hade jag kunnat stanna ett par år till. Men jag kände att jag ville göra något annat medan jag fortfarande hade mycket kraft.
Vid det här laget hade hon redan skiljt sig och för hälften av det makarnas hus kostat gick det att köpa en bostadsrätt.
– Men jag märkte ju omgående att som pensionär har man helt andra ekonomiska förutsättningar och måste leva sparsammare.
Monica Lindeman berättar för oss att hon rent får ut runt 1 700 euro eller cirka 16 000 svenska kronor i månaden.
Som pensionär identifierar jag mig med Snusmumriken.
Det skulle många svenska pensionärer önska…
– Säkert. Men hade jag haft en längre arbetskarriär skulle beloppet vara avsevärt större.
– Det finns många finländska pensionärer som har det mycket sämre ställt än jag, men också många som har det otroligt mycket bättre ekonomiskt.
Dyr mat i Finland
Maten är väldigt dyr i Finland, också i jämförelse med Sverige.
– Lyckligtvis tycker jag om att laga mat och äter sällan ute, vilket också är väldigt dyrt i Finland. För en tid sedan sålde jag bilen och jag syr själv en del av mina kläder.
– Dagstidningen och ett fast konsertabonnemang slukar en del pengar. Dessutom tycker jag om att då och då överaska släkt och vänner med små presenter!
Fyra barnbarn, körövning varje vecka och spanskstudier vid ett studieförbund kräver sin tribut. Plus promenader varje morgon och så naturligtvis isvaken.
Monica, som finlandssvensk, har du någon relation till Mumindalen?
– Så länge barnen var små var jag Muminmamman med sin stora väska och som alltid hade hemlagad saft i kylskåpet.
– Som pensionär identifierar jag mig med Snusmumriken. Nog kan jag vara social och trevlig, men jag vill också gå mina egna vägar och kunna sitta vid en strand och spela munspel utan att berätta för någon varför.