General- eller framtidsfullmakt?
I förra numret handlade min artikel om så kallade framtidsfullmakter. Artikeln väckte en hel del följdfrågor bland er läsare och jag vill beröra några av dem i denna artikel.
En fråga som ställts av er läsare är om man behöver en framtidsfullmakt om man redan har en så kallad generalfullmakt. En generalfullmakt brukar man kalla en obegränsad fullmakt, som ger den som får fullmakten (fullmäktigen) befogenhet att vidta alla åtgärder som den som ställer ut fullmakten (fullmaktsgivaren) själv får göra. Detta är inte riktigt samma sak som en framtidsfullmakt, utan framtidsfullmakten kommer att ha en särställning som inte tidigare gått att uppnå med hjälp av traditionella fullmakter. En utgångspunkt för ”vanliga” fullmakter är att dessa inte kan ge fullmäktigen större behörighet eller rättshandlingsförmåga än fullmaktsgivaren. Detta kan skapa bekymmer om eller när fullmaktsgivaren hamnar i en situation då hen själv inte har rättshandlingsförmåga att utföra eller besluta i en aktuell fråga. Med en traditionell fullmakt kan man inte ”läka” en oförmåga att rättshandla; en framtidsfullmakt, om den utformas rätt, är däremot tänkt att kunna användas i vissa sådana, särskilt utpekade, situationer.
En annan fråga som ställts är om det är möjligt att upprätta en framtidsfullmakt redan nu. Svaret är att det kan man göra, men den kan tidigast börja gälla den 1 juli i år, om lagförslaget går igenom i nuvarande form. Enligt lagförslaget blir framtidsfullmakter som uppfyller formkraven gällande från och med att lagen träder i kraft (vilket alltså enligt förslaget är den 1 juli).