Vågar man bli gammal?

Först lägger man ner äldreboenden, för det är ju bättre att de äldre bor kvar hemma. Sedan visar det sig vara dyrt med hemtjänst. Då drar man ner på antal beviljade timmar för att få budgeten att gå ihop. Kostnadsutvecklingen måste nämligen bromsas eftersom de äldre ”volymerna” kostar för mycket. Ja, ordet volym används flitigt i dessa sammanhang.

Tänk dig själv om du bara fick duscha en gång i veckan.
Tänk dig själv att du bara fick tvätta dina kläder var tredje vecka.
Tänk dig själv att du bara fick städat var tredje vecka.
Tänk dig själv om någon kommer hem för att räkna ut hur lite tid du behöver hjälp.
Sen kommer de igen och ser att du kan klara dig med mindre ändå. Förresten så kan du inte äta själv, men har du ”tur” då får du faktiskt hjälp hela sju minuter med att äta.
Tänk dig själv att du har 114 timmar beviljad tid i månaden med mänsklig kontakt.
Och sedan minskar den ytterligare till 34,7. Alla dessa decimaler.

Våra äldre blir äldre hemma i sina lägenheter. Det är väl ingen nyhet att behovet av hemtjänsttimmar ökar då. Klart som sjutton att det kostar med hemtjänsten.
”Vår kommun ligger ändå högt om man tittar på någon annan kommun. Då är det ju okej att vår kommun gör lika. Drar ned på tid”, tänker kommunerna.

Det kan kanske bero på att det bor fler äldre i kommunen? Eller att den har färre antal äldreboenden? ”Kan andra kommuner dra ned så kan vi också göra det”. Och så fortsätter det år ut och år in.
Så låt oss återigen fundera en stund på hur vi själva får det den dagen det är vår tur att få hjälp av hemtjänsten: Tänk dig att du försovit dig. Du ska hinna ur sängen och in på toa, klä på dig och äta frukost på 9 minuter. De allra flesta av oss vet vad det innebär för kvalité på morgonrutinen. Så har många äldre det som nyttjar hemtjänsten varje dag. Då förstår man faktiskt hur jobbigt det blir. Om politikerna inte vet att nio minuter innebär dålig hemtjänst måste de sätta sig ned och fundera på hur långt pengarna räcker!