Elektroniska Lönneberga
Så kallad elektronisk post har blivit ett oumbärligt redskap för många, även vad gäller seniorer.
Det är svårt att föreställa sig den tid då man behövde papper, kuvert och frimärke för att sända iväg en skriftlig hälsning till någon.
Men varifrån kommer egentligen denna eminenta uppfinning?
Måste tillstå att jag blev väldigt skeptisk när jag häromdagen fick höra det. Hade inte läsglasögonen tillgängliga, men gick genast in på internet och även om det kanske var en smula suddigt tyckte jag mig läsa;
”E-mail i Lönneberga, författare Astrid Lindgren, förstaupplaga 1963”.
Som garvad reporter är man naturligtvis alltid en smula misstänksam. Allt tvivel for dock sin kos när jag därpå såg att boken sålts i runt 30 miljoner exemplar och översatts till drygt 50 språk.
Uppenbarligen var Katthult – och kanske hela Lönneberga – ett sorts tidigt Silicon Valley, alltså som Kiseldalen därborta i Amerikat.
Kan för mitt inre se hur Emil inifrån snickerboa håller tät mail-kontakt med Ida, Alfred och Lina, samtidigt som han tänker ut nya hyss.
Använde även mamma Alma och pappa Anton elektronisk post? Den första filmen, från 1971, ger oss inga belägg för den teorin.
Och vad gäller exempelvis Krösa-Maja får vi nog helt enkelt inse att forskningen, så här långt efteråt, inte förmår att ge några klara besked.
Det är alltid stimulerande med nya insikter och det bästa med ovanstående är att det faktiskt är sant.
Eller, nåja, nästan…