Troels Kirk har naturen som musa
Jag besöker Troels Kirks ateljé i Näsum första gången 2019. Då har årets konstrunda inneburit 6 000 besökare i ateljén och en liten blänkare i SVTs Kulturprogrammet Sverige! inbringat 400 000 besök på hans hemsida. I dag har han stängt med anledning av coronapandemin. Men säljer en och annan tavla från trappan vid entrén.
Troels Kirk bor inte långt därifrån i Näsum, norra Skåne, och när jag nämner hästarna minns han lyriskt de järnskodda Friserhästarna som traktens bränsleutkörare, O Nielsen, körde i fyrspann så gnistorna yrde, när han som barn lekte i kvarteren i Turborg, Köpenhamn.
– Då, när han lämnade ved- och kolhandeln och tog den tvära svängen vid porten. Den svängen vill jag måla. Vi barn stod tryckta mot väggen när hästarna med vagn passerade och vi kände vinddraget och klarade oss från att bli överkörda med en hårsmån.
– Jag har alltid gillat draghästar och nu har jag hittat en dansk som äger sex Frieserhästar. Han har gett mig ett svagt ja, att han kan tänka sig att göra en tvär sväng när han passerar ett hinder. Den svängen väcker härliga minnen.
Utbildad musiker
Nu sitter vi i blek vårsol i den lite vilda men charmiga trädgården, bakom huset, som han och hans hustru Anne köpte 2008, för en billig penning.
– Volvo i Olofström hade permitterat en mängd anställda. Och vi, som ville bli bofasta efter att i tio år ha bott på båt, bland annat i Paris, tyckte att just den här gamla IOGT-byggnaden med stor sal var utmärkt som ateljé och bostad. Pengarna vi fick för båten räckte både till hus och renovering.
– Näsum hade jag upptäckt när jag var här 2006 för att flugfiska – en passion, tillägger han.
Men under samtalets gång kommer det fram att han egentligen utbildade sig till musiker vid Konservatoriet i Oslo, först cello sedan viola da gamba. Där träffade han sin blivande fru, som så småningom blev flöjtist vid Den norske opera. Och att han arbetat som musiker innan en ryggskada tvingade honom att sluta helt 1979. Och att han även varit damastvävare och under en period jobbat med reklam bland annat för Honda med airbrush, innan han 1997 började måla tavlor på heltid.
– Min farfar är min förebild. Han dog när jag var fyra månader, men något har jag tydligen ärvt från hans genbank. Han var elev hos Skagenmålarna, men blev aldrig någon erkänd konstnär, möjligen för att han inte var modernist. Han målade landskap och porträtt och kunde försörja en familj med åtta barn, säger han stolt.
Cirka 950 timmar tog det för Troels Kirk att måla dessa Shirehästar,
Härmade farfars teknik
Troels Kirk berättar hur han studerade sin farfars bilder och härmade hans teknik.
– Jag började måla och teckna redan i 6-årsåldern och som 13-åring sålde jag min första tavla till Danmarks rikaste man, skeppsredaren AP Möller. Han gav mig tusen kronor för en målning och mina föräldrar undrade naturligtvis hur jag hade kommit över så mycket pengar, minns han med viss stolthet.
Ett konstnärligt vagabondliv blev det också på båt under ett antal år mellan 1994 och 2004, i Köpenhamn så länge yngsta barnet dottern gick i skolan, men också någon period därefter på Seine i centrala Paris.
– När vi bodde på båt hade vi alltid pengar över. Vi mötte fantastiska människor ur alla samhällsklasser. Vi lärde känna folk från hela världen. Mitt i Paris för 3 000 kronor i månaden. Den drömmen, att få bo på båt igen, finns kvar. Och jag kan sakna det livet ibland. Att gå upp till caféet och ta en croissant aux amandes, säger han längtansfullt.
När han väl börjat måla gick karriären snabbt framåt. Det blev utställning på Broadway i New York, vernissage på gallerier och människor som hörde av sig för att de ville ha en ”Kirk”.
– Man gör det man måste för att försörja sig. Men under de senaste tio åren har jag inte tagit emot beställningar. Jag vill inte köpslå med min integritet. Jag vill måla med hjärtat.
Nu är galleriet stängt sedan februari 2020, men förtjänsten från det lyckade året 2019, knaprar han fortfarande på. Och så säljer han naturligtvis en och annan tavla via sin hemsida och Facebook.
– Jag är enormt lat just nu, påstår han.
Tusen timmar att måla en jättetavla
Men när han berättar om sin veckoarbetstid på 60 timmar och att den gigantiska duken med Shirehästar tog 950 timmar att måla, undrar jag vad han menar med lat. Upp med tuppen klockan fyra på morgonen och släckt arbetslampa klockan nio på kvällen.
– Men nu tar jag det lite lugnare. Jag har tagit upp spelandet på min viola da gamba och spelar någon timme varje dag.
– Men… Ja, tusen timmar tar det nog att måla den där svängen. Jag får se om jag orkar. Det blir nog min sista jättetavla.