”Vi är aldrig ensamma i kollektivhuset”

Förra våren var det en del i huset som ville stänga matsalen tills vidare, liksom många andra kollektivhus gjorde då. Men majoriteten ville annorlunda. Argumenten mot stängning löd: Vi är fler som är hemma nu. Vi jobbar hemma och mycket annat ställs in. Vi behöver möta människor, vi behöver varandra.
Matsalen förblev öppen och det är Gunilla, Agneta och Ulla tacksamma för.
– Vi träffar inte barn, barnbarn och andra vänner som tidigare. Vi har haft husets vänner i stället, säger Gunilla Lindley.
– Och det är inte bara matsalen – vi har gjort utflykter, promenerat, haft bokcirkel, grillmiddagar, spontanfika ute eller inne i matsalen

Tydliga fördelar
Alla har de hamnat i huset mer eller mindre av en slump, men de trivs här, och det senaste året har kollektivhusets fördelar blivit allt tydligare.
De minns mars förra året, Agneta hade planerat sin 75-årsfest, men den blev inställd, som så mycket annat. I stället stod grannar och sjöng nedanför balkongen.
– Det var en annorlunda födelsedag, men den blev bra, säger Agneta Persson som bott 27 år i huset.

Hon sökte lägenhet efter sin skilsmässa och tyckte att området såg fint ut. Via det kommunala bostadsbolaget fick hon veta att det fanns en ledig lägenhet i ett kollektivhus, en typ av boende hon inte visste något om, men hon gick dit.
– Jag blev jätteförtjust i huset, så jag flyttade in. Men när jag var på det första husmötet och det var tjafs om städningen undrade jag vad jag hade gett mig in på. Hur ska jag bli överens med så många, när jag inte kommer överens med min man, frågade hon sig
– Men jag har aldrig ångrat mig, det är mycket roligare att bo här.

Kan hålla avstånd
Agneta Persson uppskattar att det är blandade åldrar i huset, de äldsta är 76 år, den yngste är ett år. Det gör Gunilla Lindley med. Hon bodde tidigare i ett hus för 55+, men tyckte att det var tråkigt.
– Jag var yngst och vantrivdes, säger Gunilla som då närmade sig sjuttio.

Gunilla Lindley är inte den som sitter stilla och inväntar ålderdomen. I kollektivhuset Fullersta Backe, i Huddinge sydväst om Stockholm, har hon bland annat fått utlopp för sin reslust. Tillsammans med några av husets grannar har hon rest till New York, Sydafrika och Costa Rica bland annat. Det är medlemmarna i husets bokcirkel som är så ressugna.

Bokcirkeln har inte heller stoppat sin verksamhet.
– Vi har stora lokaler så vi kan hålla avstånd, hade jag inte bott här under pandemin hade jag blivit galen, säger Gunilla Lindley.
Ulla Olivemark upptäckte också fördelarna med kollektivhusboende av en slump. Efter att sonen flyttat bodde hon ensam i en fyra, men det var för stort och för dyrt. Via bostadsbolagets bytessida kom hon i kontakt med en man som ville byta.

Bra läge och hyra
– Jag sa först nej när jag hörde att det var ett kollektivhus, men han släpade hit mig och jag såg att lägenheten var fin, det var bra läge och hyra. Sedan bjöd han in mig på middag i matsalen. Jag bestämde mig för att tacka ja trots att det var ett kollektivhus. Det har jag aldrig ångrat.
– Efter en månad hade jag pratat med fler grannar än jag gjort på tjugoåtta år där jag bodde förut, säger Ulla Olivemark.

I huset känner man varandra och tar initiativ. Spontana grillmiddagar. Champagnefrukost med chokladdoppade jordgubbar. Festlig invigning av den nymålade toaletten. Är det någon som vill spela boule?
Allt annonseras på anslagstavlan i entrén.
Under pandemitiden har det hänt mer än tidigare – mer av allt, utom fester, som man undvikit. Exempelvis spontana fikastunder både ute och inne. En del av dem har husets pensionärer stått för.
– Känslan av att vara behövd får man utlopp för i huset, säger Ulla Olivemark.

Arbetsuppgifter för alla
Förutom spontana infall så finns arbetsuppgifter som alla måste göra, till exempel matlagning, städning och skötsel av utemiljön. Organiseringen av det har förändrats en del under pandemitiden. Städdagar och utefixardagar har förvandlats till utspridda arbetsuppgifter, så att inte alla samlas samtidigt. I matsalen har vissa som är extra försiktiga fått lov att avstå från att laga mat, men det är få som valt den lösningen. Gunilla Lindley har exempelvis valt att laga mat ensam, i stället för att vara två som är det normala. Vid minsta symptom ska man stanna hemma, men det har fungerat bra ändå eftersom många har haft mer tid och kan täcka upp för dem som blivit sjuka.

Några har haft corona i huset, men ingen har blivit allvarligt sjuk. Och de som blivit sjuka har troligen smittats utanför huset. De har å andra sidan fått hjälp med exempelvis att handla och att få middagsmaten levererad till dörren.
I kollektivhuset känner man varandra och hjälper varandra.

• Fullersta backe
  Fullersta Backe ligger i Huddinge och är ett kollektivhus för alla åldrar.
  Det gemensamma kretsar framförallt kring matsalen, där man äter middag tillsammans måndag till fredag. Varje vuxen lagar mat en dag var tredje vecka. Alla andra dagar kan man sätta sig vid dukat bord. Man betalar bara för de måltider man äter. Skötseln av utemiljön och städning gör man tillsammans.
• Mer information: 
  www.fullerstabacke.se
  Här finns mer information om andra kollektivhus: www.kollektivhus.se