Blodgivare i 50 år

När Görel Marne i juli 2023 lämnade blod var det 50 år sedan hon började med det. Första gången var 1973 på sjukhuset i Karlskrona. Hon var 19 år och sjuksköterskestudent.
– Sedan har jag bara fortsatt. Man får inte lämna om man är gravid, ammande eller sjuk så det har blivit några uppehåll, berättar Görel Marne som numera bor i Sävsjö by utanför Kalmar och lämnar blod på blodcentralen i Kalmar.

Hon har slagit sig ned vid ett bord i huset där hon bor med sin man, två katter och en hund. Görel reser sig för att hämta två gamla blodgivarekort som använts under åren och som hon har sparat. Korten är numera historia. I dag är dokumentationen digital.
– Förut fick man skriva en hälsodeklaration på papper, men nu går man in i ett litet bås där det står en dator och skriver in hälsodeklarationen på datorn.

Just hälsodeklarationen är mycket viktig och personalen dubbelkollar därefter med blodgivaren att uppgifterna stämmer. Därefter lägger hon sig på en brits och får en nål i armen.
– Men får en liten stressboll att krama för att få lite bättre fart på blodflödet. Själva blodgivningen tar inte mer än tio minuter. Det känns ingenting, säger Görel.

Blodgivare får järntabletter att ta i några dagar efter blod­givningen. Detta eftersom de förlorar järn som behövs för att bilda nytt blod. De kan också få gåvor och det finns alltid fika med kaffe och en macka. När man är klar är det viktigt att vila några minuter.

Gåvorna är viktiga, tycker Görel, som fått diverse skålar, glas och annat genom åren.
– Jag känner att jag kan se på mina grejer och tänka att det här har jag fått för mitt blod. Den allra första gåvan har jag fortfarande kvar, säger Görel medan hon reser sig upp.

Det klirrar och ett skåp slås igen. Hon kommer tillbaka med en mugg i handen. Det är en vit Rörstrandsmugg, med mönster av röda bär. Under koppen står texten ”Många droppar små” och ”Blodgivare ger med hjärtat”.
– Jag hade många av de här, men en del har gått sönder efter hand. Jag tycker mycket om dem.

En blodgivare ger max 4,5 deciliter blod per tillfälle. Många liter har det förstås blivit genom åren som för Görel.
– Det är jättesvårt att uppskatta, men jag tror att det kanske kan vara en 35-40 liter, säger Görel.

Till en början lämnade hon blod hon tre gånger om året, ibland till och med fyra, men numera är det två gånger per år.
– Jag har ett läkemedel som gör att det är karens på sex månader. Så jag får inte lämna oftare.

Eftertraktad blodgrupp
Senast var det i juli 2023 och nästa gång blir i januari 2024. Görels blod kan ges till alla som behöver det.
– Jag har en blodgrupp som är eftertraktad. Jag kan ge till alla. Min blodgrupp är 0, Rh-negativ. Det är bara den som har 0 och Rh-negativ, och inte Rh-positiv, som kan ge till alla. Det känns jättebra. Det är bara sex procent av befolkningen som kan ge till alla.

Görel påpekar att blodgruppen står för noll, som i siffran och inte bokstaven O. Rh-systemet kommer från Rhesusapor där faktorn påträffades först.
– Jag brukar säga att jag har ingen apa i mig. Jag har inte någon Rhesusfaktor och ungefär 15 procent av befolkningen har ingen apa i sig utan är Rh-negativa.

Ofta kommer rapporter från regioner runtom i landet om att det behövs fler blodgivare och ibland är läget akut.
– Jag rekommenderar fler att bli blodgivare. Blod går ännu inte att framställa syntetiskt. Det är lustigt, för nu börjar det kunna odlas kött i laboratorier, men inte blod.

Gränsen för att bli ny blodgivare går vid 60 år (i vissa regioner 65 år), men Görel hoppas att de som är 60 plus fortsätter medan de får lämna blod, och givetvis att yngre tar chansen att bli blodgivare. Vad gäller blodgivningen kommer hon att fortsätta.
– Jag fortsätter så länge jag får. Så länge jag är frisk får jag lämna tills jag är 75 år.

Görel berättar gärna om vikten av att ge blod. Hon har fått personer i sin omgivning att bli blodgivare. Som trogen blodgivare och med sin speciella blodgrupp fick hon en gång akut lämna arbetet för att lämna blod till en gravid kvinna som blödde och behövde färskt blod. Hon arbetade som barnmorska vid mödravården och mammorna i väntrummet fick snällt vänta.
– Blodcentralen ringde mig och frågade om jag kunde komma på stört. Jag stack iväg och lämnade blod, och var tillbaka på 20 minuter.

Görel har själv fått blod en gång, vid en operation av godartade tumör i hjärnan 2006. På frågan hur det känns att hon själv fått ta emot blod, svarar hon:
– Jag tänker på att det förr fanns en slogan som löd: ”Sätt in på blodbanken, du kan själv behöva ta ut”.

Görel tror att hennes jobb inom sjukvården går hand i hand med att hon vill hjälpa andra människor och ge av sig själv, vilket hon gör som blodgivare. Hon värnar även djur.
– Jag älskar djur. Jag lämnar gärna lite bidrag till hemlösa katter och sådant.

Hennes två katter är utomhus. Inomhus vilar blandrashunden Pincus – uppkallad efter biologen Gregory Pincus, en av personerna som låg bakom p-pillret. Hundnamnet förklaras så klart med att Görel arbetade som barnmorska i 40 år. Hon arbetade med mödravård, och sista åren med ultraljudsundersökningar, fram till 2022 när hon gick i pension.
Hon jobbar fortfarande med vaccineringar och cellprovtagning inom ett HPV-projekt. Övrig tid ägnar hon åt familjen och olika aktiviteter.

– Jag har massor med intressen. Jag tycker allt är kul, säger hon, skrattar och tänker efter.

– Pensionärslivet är faktiskt underbart. Mycket roligare än jag någonsin trodde, säger hon och ser glad ut.