Bo berör med folkkär skattjakt

Bo Knutsson låser upp dörren till antikvitets- och konstbutiken i Vänersborg. Här samsas skira glas från 1700-talet med bronsfigurer från förra sekelskiftet och modern glaskonst. På en träkista från 1627 står en 300 år yngre staty.
– Vi gillar att sätta ihop sådana kombinationer, udda fåglar som paras ihop till moderna inredningar.
Han talar sakligt och lugnt, precis som i Antikrundan. Det är svårt att tänka sig att han skrikit för att få sin vilja igenom på en inspelning. Vi återkommer till det.

Vi är klonade och faller i trans för ungefär samma saker!

Bo Knutsson föddes in i ett intresse för konst och antikviteter. Redan i sjuårsåldern var han med sin pappa, auktionsförrättaren, på jobbet. Förutom fyra år på länsstyrelsen har han ägnat sitt yrkesliv åt sin vurm. Antikbutiken invigdes 1975 och numera är sonen Fredrik också kompanjon. Samarbetet fungerar fläckfritt.
– Vi är klonade och faller i trans för ungefär samma saker!

Värderingen alltid spännande
Bo Knutsson fick upp ögonen för brittiska Antiques Road Show under affärsresor i London på 1980-talet och tänkte att programmet skulle passa bra i Sverige.
Tillsammans med P G Andersson, en bekant på SVT i Malmö, presenterade han ett förslag för en tv-chef – som genast tackade nej. Bo Knutsson gav inte upp. Ett år senare tände en producent på idén och resten är historia.

Antikrundan hade premiär 1989 med Bo Knutsson som en av experterna. Publiken tog genast programmet till sina hjärtan.
– Antikrundan berör gammal som ung. Man ser en grej och minns att mormor hade en likadan. Och värderingen är spännande oavsett om det blir högre eller lägre än man tänkt.

Gjorde revolt
Under de intensiva inspelningarna blir experter och tv-team som ett resande teatersällskap. De möter tusentals hoppfulla människor på varje ort och bedömer varenda pinal som de tagit med sig. Bara en bråkdel av alla möten spelas in. Producenten Pernilla Månsson Colt har sista ordet och det är upp till experterna att övertyga henne om vad tittarna bör få se.
– Kommer jag strax innan stängning kan det vara kört att få en inspelningstid, mina kompisar står också där och trängs och är linslusar liksom jag, säger Bo Knutsson.
Han är ödmjuk inför att det ska bli en bra mix. Men i Höganäs 2010 gjorde han revolt.

Jag svor och skrek! Då förstod de att det var allvar.

Det var säsongens sista inspelningsdag. Över 2 700 personer trängdes i en oändlig kö. Det hade hunnit bli kväll när Bo Knutsson stack ner handen i en väska och fick upp en liten elfenbensmadonna. Gotisk, förmodligen 1400-tal. Gåshuden spred sig. Detta måste spelas in. Han tvingade teamet att öppna en kamera.
– Jag svor och skrek! Då förstod de att det var allvar. Jag hade bara sett skräp hela dagen och en sådan kultursak hade vi aldrig haft.

”Vi ska locka fram något”
Han fick sju minuter på sig och värderade madonnan till minst 500 000 kronor. Den gick senare på auktion för 850 000 och daterades till 1200-talet. För Bo Knutsson är historien obetalbar, inte bara för det höga värdet. Det visade sig att barnbarnet till den amerikanske antikhandlare som en gång ägt madonnan är en av hans kompisar.
I höst fyller Bo Knutsson 72 år. Han tänker fortsätta med Antikrundan så länge det är kul. Bäst trivs han när det uppstår personkemi med människor som är nyfikna och glada.
– Vi ska locka fram något hos varandra, då blir det roligt och bra tv.