Dåligt återuppbyggt ett år efter skalvet
2016 ödelade två på varandra följande jordbävningar ett hundratal byar i centrala Italien. Tiotusentals människor såg sina hem raseras och i Amatrice dog närmare trehundra personer. Ett år senare kantas bergsvägarna i Sibillinibergen av otaliga medeltidsbyar ännu i ruiner. Mycket lite hjälp har kommit fram. Men turisterna fortsätter uppsöka många av de vackra platserna
– Eftersom i stort sett alla redan lämnat byn efter det första skalvet i augusti, så dog som tur var ingen i oktober, säger Viky Coccia, en av kvinnorna som tillsammans med sin familj har drivit Hotell Sibilla i två generationer.
I juli 2017 öppnades en av vägarna som leder fram till byn för allmänheten. Fram tills dess var byn isolerad. Runt torget, som utgör hjärtat i byn, har några av originalinvånarna som vägrar lämna platsen ställt upp sina husvagnar.
– Efter skalvet spärrades i stort sett hela byn av och allt, såsom el-, gas- och vatten, stängdes av. För att kunna driva hotellverksamheten har vi ordnat egen energitillförsel och vatten, säger Daniele Gaffa som är anställd på ett av två hotell, som finns inhysta i de enda hus som klarade sig helt utan skador.
Intressen står mot varandra
För besökarna fortsätter komma. Under sommarmånaderna, främst ett par veckor i juli då linsfälten står i blom, och under höstmånaderna då människor från världens alla hörn söker sig hit för segel- och skärmflygning.
Som i så många andra fall, i kölvattnet efter katastrofer, så handlar det om hur hjälpen ska se ut – starka intressen står mot varandra. I fallet Castelluccio innebär den pågående intressekampen att befolkningen hamnar i kläm.
Jag och min fru låg och sov när det började skaka
Å ena sidan vill de ansvariga i regionen tillsammans med näringslivsrepresentanter dra fördel av platsens dragningskraft för att bygga ut och skapa större möjligheter för kommers och turism.
De har presenterat ett förslag på att bygga ”Villaggio Deltaplano”, en handelsplats med affärer, butiker och restauranger samt en stor parkeringsplats, på ett stort område inte långt från den plats där den historiska bykärnan fanns.
Å andra sidan finns det de, framför allt representerade av miljöorganisationer, med Världsnaturfondens lokala förening i spetsen, som menar att det skulle ske till ett mycket högt pris vad gäller negativ påverkan på natur och djurliv i det unika landskapet som är en del av nationalparken Monte Sibillini. WWFs ordförande i regionen Umbria, Sauro Presenzini, har kallat projektet för ett ekomonster.
Långt ifrån massturism
Mittemellan står ortens befolkning. En av dem är, Pepe, vars familj har drivit hotell och restaurang ”Taverna Castelluccio” i två generationer.
– De senaste tio åren har vi sett en boom vad gäller antalet besökare och vi har skapat unika förutsättningar för turism av hög kvalitet, långt ifrån massturism för människor som vill besöka området, säger han.
Förutom landskapet lockar även maten av gourmetklass gjord på lokala råvaror, såsom gröna linser, farro – antikt vete, även kallat spelt – och svart tryffel.
Mariangela Coccia, som står vid hans sida understryker känslan av osäkerhet. I början av oktober påbörjades rivningen av familjeföretaget, hotell och restaurangen Sibilla, som startades av föräldrarna för ett 50-tal år sedan. Med det går en epok i graven. Hotellet har sedan öppnandet 1970 gästats av otaliga italienska celebriteter.
– Jag försöker att ta en dag i taget. Framtiden vågar hon inte sia om.
70 procent av staden rasade
Trettio kilometer bort, på ringlande bergsvägar, ligger medeltidsstaden Norcia, framför allt känd för sitt 700-tals kloster San Benedetto och sin salami. Här förstördes cirka 70 procent av staden i jordbävningen. Innanför ringmurarna i stadens historiska centrum pågår rivning och restaurering av klostret. Lyftkranar och arbetare håller på med något som ser ut som ett evighetsprojekt.
Strax utanför den medeltida stadskärnan byggs det modellhus. På altanen framför ett av dem sitter den pensionerade polisen Cesare Zoppitelli och gungar fram och tillbaka i en solstol.
– Jag och min fru låg och sov när det började skaka. Sen rasade allt bara samman runtomkring oss.
Efter att ha varit inhysta hos ett av de vuxna barnen bor de sedan ett par månader i det lilla radhuset. De har på så vis haft tur, för i dagsläget är det svårt att se hur alla de tiotusentals människor som sökt tak över huvudet hos släkt och vänner samt finns inhysta på hotell och pensionat längs kusten och runtom i centrala Italien ska kunna erbjudas nya boenden.
Ett hundratal byar förstördes
Totalt förstördes runt ett hundratal byar, varav många ligger, eller snarare låg, mycket otillgängligt i bergsregionen. Runt 30 000 personer förlorade sina hem bara i Norcia.
– Det var ju i huset vi hade investerat vårt livs besparingar, säger Zoppitelli som närmar sig 80 år.
Och tillägger att han gärna flyttar tillbaka till ett återuppbyggt hus, om han får leva så länge.