Det krävs insatser för att seniorer ska kunna arbeta längre
De som vill arbeta längre måste ges möjlighet att få göra det. Och för att ta tillvara äldres vilja att arbeta längre måste seniorers kunskaper och erfarenheter tas tillvara på ett bättre sätt.
Det är delegationen för senior arbetskraft slutledning när den nu lämnat sitt slutbetänkande till regeringen. Delegationen vill inrätta en fast funktion som ska ge förutsättningar till ett längre arbetsliv.
Delegationen anser att det finns en stor och underutnyttjad arbetskraftspotential bland seniorer. Samtidigt pekar man på att möjligheterna till att arbeta längre ser olika ut. Men delegationen slår fast att om de, som av olika skäl inte kan fortsätta arbeta också ska få en trygg försörjning, krävs det att fler arbetar längre. Det är, enligt delegationen, en fråga om solidaritet.
Medvetet ledarskap viktigt för viljan att jobba längre
Förbättringar av folkhälsan och medicinska framsteg medför att hälsoskäl allt oftare blivit ett mindre hinder för ett längre arbetsliv. Ytterligare skäl till att äldre kan jobba längre är att den kognitiva förmågan bland äldre blir allt bättre. Men för att tillvarata äldre kompetens och vilja att arbeta längre, måste chefer och personer med personalansvar bedriva ett åldersmedvetet ledarskap, och stödja seniorer som vill fortsätta arbeta.
Åldersdiskriminering och ålderism är vanligt förekommande på arbetsmarknaden, menar delegationen. Hinder som försvårar för seniorer att arbeta, såsom otidsenliga attityder till seniorers förmågor och kompetens, måste motarbetas med ett långsiktigt och målmedvetet arbete, skriver man i betänkandet.
Sänkt medellivslängd bland lågutbildade kvinnor
Befolkningen och framför allt gruppen 75 år och äldre väntas öka i framtiden. Fler kommer att behöva arbeta högre upp i åldern. Men förutsättningarna för att kunna ha ett längre arbetsliv skiljer sig åt och skillnaderna ökar över tid. Medellivslängden bland lågutbildade kvinnor har sjunkit. Orsaken är sämre hälsa, som bidragit till en omvänd utveckling jämfört med samhället i övrigt. Detta anser delegationen bör uppmärksammas och motverkas.
Enligt utredningen vill många arbeta längre, men det finns hinder som måste undanröjas. Hinder som delegationen tar upp är förutom negativa attityder hos arbetsgivare och arbetskamrater, också åldersgränser för pension i trygghetssystemen, som är 65 år i dag, samt så kallade ”knuffar” i riktning mot en pensionering vid 65. Delegationen noterar också att många seniorer arbetar deltid. Av de aktiva 65-69-åringarna arbetar två tredjedelar, cirka 66 procent, deltid. Bland de förvärvsaktiva i åldern 70 till 74, jobbar åtta av tio, 80 procent, deltid.
Fast funktion ska främja längre arbetsliv
Man föreslår därför att det bör inrättas en fast funktion som har till uppgift att främja ett längre arbetsliv. Arbetsmarknadens parter bör ha ett stort inflytande och ansvar för den funktionen.
Ett längre arbetsliv förutsätter också ett livslångt lärande. Därför krävs en arbetsmarknad som är föränderlig och dynamisk samt att äldre arbetstagare kontinuerligt får kompetensutveckling för att fler ska kunna stanna länge i arbetslivet. Detta är ett gemensamt ansvar och kräver aktiva insatser från staten och arbetsmarknadens parter, skriver delegationen i slutbetänkandet.
- Delegationen för senior arbetskraft
Delegationen ska verka för ett mer inkluderande och åldersoberoende synsätt i arbetslivet, samt identifiera hinder och hitta möjligheter för att bättre kunna tillvarata äldres kunskap och erfarenhet.
Delegationen har lagt särskild vikt vid att ta fram kunskap om seniorer genom 23 stycken underlagsrapporter, som handlat om olika aspekter av senior arbetskraft. Genom detta arbete har delegationen identifierat hinder och klarlagt förutsättningar för att bättre kunna ta tillvara seniorers kunskap och erfarenheter. - I den sista delrapporten, rapport 23, slår delegationen fast att:
Det reformerade pensionssystemet, vid ett givet arbetsutbudsbeteende, entydigt ger lägre ersättningsnivåer för pensionärerna jämfört med det gamla ATP-systemet. Det gamla pensionssystemet var således mer generöst. Det genererade en större genomsnittlig pensionsförmögenhet för årskullarna födda 1938 till 1949 när de var 63 år och om de stannade kvar i arbetskraften till denna ålder, jämfört med både det nya pensionssystemet och det stegvist implementerade nya systemet. Den här delen av förändringen genererade således drivkrafter till senare pensionering och ett ökat deltagande i arbetskraften bland äldre.
Sammantaget ger resultaten dock inget entydigt svar på om pensionsreformen bidragit till det kraftigt ökade arbetsutbudet bland äldre som skett i Sverige under de senaste decennierna.