Elisabet och Eva romandebuterade när de var över 70

Elisabet Palmqvist
Hemmet är fullt av böcker. Elisabet Palmqvist, sitter framför en av bokhyllorna. Ett stort intresse, förutom att skriva, är att läsa. Det har hon haft nytta av när hon har skrivit. Idéer har aldrig saknats och hon har skickat flera manuskript till olika bokförlag. Flera gånger har hon blivit refuserad, men i januari 2020 gav bokförlaget Mormor ut hennes debutroman De kastrerade.
– Ja, den här var väl bättre än de andra jag skrivit, konstaterar Elisabet Palmkvist och gläds åt att hennes bok blir utgiven. 

–  Jag hoppas förstås på att bli spridd och läst. Det är med viss bävan att folk ska läsa och komma med synpunkter. Samtidigt är det väl en önskan att kommunicera på något sätt. 

Personerna påhittade
Hennes bok De kastrerade handlar om kirurgen Viktor och hans tidigare patient Kurt. Miljön är huvudsakligen Kalmar och småländska höglandet. Inspiration kommer från Elisabets eget liv som läkare. Även om hon började studera nordiska språk, psykologi, pedagogik och sociologi på universitet, bytte hon sedan till medicin och är specialist i urologi. Alla personer i boken är påhittade, förutom några verkliga personer som är bifigurer. Hon tycker om att skriva för att få vara i en annan värld.
– Man hittar på personer och sammanhang. Att uttrycka sig är också väldigt roligt. Jag har velat skriva ända sedan barndomen. 

Fasade för att gå i pension
En ny fas i hennes liv gav henne idén till boken. Hon skulle gå i pension och fasade för det. Huvudpersonen i hennes bok, Viktor, är också anledningen till att hon fortfarande jobbar.
– För jag vill inte ha det som han. Han går och känner sig allmänt misslyckad. Han har mist sitt vanliga sammanhang, han vet inte riktigt vad han ska ta sig för och känner sig förbrukad. 

Hennes farhågor inför pensioneringen blev aldrig uppfyllda. Antagligen för att hon som pensionär fortsätter att arbeta några dagar i veckan. Hon uppskattar också att vara pensionär.
– Men om jag hade varit ledig hela tiden, hade jag nog inte njutit av ledigheten. 

Skriver för hand
Hon skriver för hand, eftersom det är smidigt. Hon kan sitta var som helst och skriva. På tåg, på flyg eller restaurang. Eller under andra lediga stunder.
–  Från början hade jag ett speciellt papper. Det har tyvärr tagit slut. Det var köpt i en leksaksaffär. Det var oblekt, ganska tunt papper som barn ritar på egentligen. Det blev som en betingad reflex. När jag såg det pappret ville jag skriva. 

Hantverket har hon lärt sig genom skrivarkurser, råd på nätet och i böcker om skrivande. Hon funderade på att anlita en lektör.
– Men jag är smålänning och snål. Jag hittade en kurs för lektörer på nätet och de sökte manuskript. Jag skickade in och fick en del goda råd av två blivande lektörer utan kostnad. 

Vil berätta sin historia
Att pensionärer skriver tror hon har flera skäl.
– Det är väl att det finns tid och att många kanske vill göra något slags bokslut över sitt liv. Jag har inte haft någon känsla av att jag vill göra bokslut på något sätt. Jag vill bara berätta en historia.  

Hon skriver på en ny bok. Något helt annorlunda. Ännu vet hon inte om den blir utgiven.
– Man vet aldrig innan om den kommer ut, om man inte är en uppburen författare eller berömd i största allmänhet. Då vet man att det kommer ut, oavsett vad man skriver, säger hon och skrattar.

Eva Linnér
Eva Linnér fann äntligen tiden att skriva som pensionär. Hennes bok Uppströms kom ut sommaren 2019. Det är en kärlekshistoria i Skellefteå åren kring 1900-talet. Inspirationen är hennes farföräldrars liv, vilka hon egentligen vet väldigt lite om. Nyfikenheten på deras levnadsöden blev en bok. Hon har använt dem som inspiration, men det mesta är uppdiktat.
– Boken är en kärleksroman som gränsar till feelgood, säger Eva Linnér och visar boken som på omslaget har en bild på en älv. 

Eva Linnér sitter i sitt skrivarrum där hon tycker om att skapa. Roligast har varit att göra research om tiden och trakterna kring Skellefteå.
–  Det har aldrig hakat upp sig utan det är nästan att jag inte har hunnit med att skriva. 

Åldern ger frihet
Eva Linnér tror att åldern ger en frihet som skänker ro och gör att att orden flödar.
– Jag ska inte försörja mig på boken eller skapa mig en framtid som författare. Jag har min pension. Det kanske gör att jag kan unna mig att känna glädje i stället för att fundera på hur det ska bli och ha prestationsångest. 

Eva Linnér har också gått olika skrivarkurser. Hon nämner en kurs ledd av författarna Bob Hansson och Tove Folkesson, där hon främst lärde sig att släppa loss kreativiteten.
– Vi var fyra äldre på kursen, men skrivande är ålderslöst. 

Tog emot synpunkter av lektör
Boken är hennes första. En lektör läste manus och kom med synpunkter innan hon kände sig nöjd och skickade manuset till olika bokförlag. Solvändan förlag nappade direkt och ville ge ut boken.
– Jag trodde faktiskt inte det var sant att någon ville satsa på den. Jag åkte till förlaget och vi korrektur-läste tillsammans. Jag tror jag läste tusen gånger. 

Eva Linnér och bokförlaget hjälps åt med marknadsföringen.
– Man får ringa och vara djärv. Jag har hört av mig till olika tidningar och till en bokhandel i Skellefteå. Jag var på bokmässa i Göteborg och Växjö. Det var roligt med alla dessa människor och min bok bland alla. 

Skötte familjeföretagets ekonomi
Tidigare arbetade Eva Linnér med att sköta ekonomin i familjeföretaget. Hon tackar arbetet med siffror för att kunna slutföra en bok.
– Ekonomi är ett himla petgöra. Tålamodet har jag haft nytta av. Aldrig att jag ger mig förrän jag tycker att det är bra. 

Hon läser mycket, eller lyssnar på ljudböcker, helst deckare. Hennes råd till den som vill skriva och bli utgiven är att låta någon professionell granska texten.
–  Man ska vara sorglös i själva kreativiteten, men noggrann i texten. Det som är på pränt ska vara bra språk. Det tycker jag är jätteviktigt. Men ha någon som har kritiska ögon på texten. Det kan vara en lektör.

Skriver på två historier
Eva Linnér skriver på nytt. Det är två helt olika historier.
– En handlar om en snickare. Den andra är en  jätterolig berättelse från Indien. De här två berättelserna kanske möts. Det är kanske därför jag håller på med båda. Det vet man inte när man börjar. Det poppar upp saker som leder en vidare, säger hon.

• Elisabet Palmqvist
  Ålder: 74 år.
  Bor: Kalmar.
  Familj: Make och fyra barn.
  Intressen: Gå i skogen, läsa och skriva. 
• Eva Linnér
  Ålder: 74 år.
  Bor: Nybro.
  Familj: Make, fyra barn, nio barnbarn.
  Intressen: Måla, skriva och hantverk.