Ella glad för mötet med robotbetjänten
– Ja Ella, jag kommer. Hobbit lämnar laddningsstationen i sovrummet och rullar fram till Ella Lundström, 91, som sitter i vardagsrummet.
– Är jag tillräckligt nära, eller vill du att jag ska komma närmare?
Ella Lundström skrattar förtjust när hon berättar om sin robot som var hennes personliga betjänt under fyra veckor.
– Det var så stort! Att den kunde tala gjorde den så mänsklig. Oj, vad roligt det var. Tänk dig att ha världens dyraste leksak som finns i ditt hem bara för att hålla dig sällskap, säger Ella Lundström.
Hon är liten och nätt och rör sig kvickt mellan tanke och handling. Det märks att hon är fysiskt aktiv. Just nu längtar hon mest efter att golfsäsongen ska starta. Och egentligen hade hon inte tid att träffa mig. På förmiddagen var det simning med en grupp och på eftermiddagen ska hon dansa linedance. Kunde jag möjligen komma en annan dag, ringde hon och frågade några dagar innan vi skulle träffas.
Susanne Frennert.
Positiva effekter
Ella Lundström var en av sju svenska deltagare i ett EU-projekt under ledning av Susanne Frennert, som forskat om användarvänlig design vid Lunds tekniska högskola. I projektet deltog sammanlagt 21 äldre i Sverige, Österrike och på Kreta som under några veckor hade en robot i hemmet.
Robotar i vården är inget nytt fenomen, även om de prototyper som nu tas fram och testas är tänkta att bli mer sociala verktyg. En robot som ska kunna kommunicera, uppfatta hur den äldre mår, larma vid olycksfall, påminna om mediciner och fungera som stöd och sällskap.
I tidigare försök har man till exempel använt robotsälen Paro som sällskap i demensvården, vilket visat sig ha positiva effekter på hur de äldre mår.
– Frågorna vi ställde var; vad händer när en robot kommer in hos en äldre person, hur går anpassningen till och vad använder och önskar den äldre av sin robot, säger Susanne Frennert, när jag träffar henne i hemmet i Lomma utanför Malmö.
Det visade sig att de äldre till största delen använde Hobbit som förströelse och underhållning. Den var programmerad med ett enkelt språk, möjlighet att känna igen föremål; glasögon, fjärrkontroll och kunde erbjuda spel som schack, sittgympa, nyheter, musik och ljudböcker.
– De äldre hade nog högre förväntningar på roboten, framför allt att den skulle kunna förstå och kommunicera bättre. Alla gav också roboten ett namn. Den blev som något personligt, ett väsen som de hade i sitt hem.
Påminna om mediciner
Susanne Frennert menar att man måste titta på roboten i sitt sammanhang. Den måste kunna anpassa sig till den fysiska miljön i hemmet och efter de behov som de äldre har.
– De äldre vill verkligen veta om de har nytta av att ha en robot i hemmet. För oss gäller det att hitta det optimala sättet att använda tekniken på olika sätt i vården.
- Och här finns det användningsområden som kan vara relevanta, menar Susanne Frennert:
Den sociala kommunikationen
Hjälp vid hygien/tandborstning
Träningsprogram som sittgympa
Påminnelse om mediciner
– Jag provade alla program som fanns. Jag är väldigt intresserad av robotar och forskning. Om jag blir liggande, skulle jag vilja ha en, säger hon med eftertryck. Den är aldrig sjuk, den skvallrar aldrig och den finns alltid till hands, säger Ella Lundström