”Framför  allt  vill  jag  ha  roligt”

I somras fyllde han 80 år och firades av kollegor och teaterchef på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm med ett jättefång röda rosor. Första gången han stod på nationalscenen var 1973 och nu den andra omgången har han redan nött scenens tiljor i 25 år.
Det har blivit en mängd olika roller och pjäser – sedan 1991 kan det röra sig om uppemot 100 pjäser, åtminstone över 75, är hans gissning.

Men Åke Lundqvist teaterkarriär började redan på 50-talet när han kom in på Göteborg stadsteaters elevskola. I samma klass gick Ingvar Hirdwall, Tommy Berggren och Kent Andersson. I dag är det han och de två förstnämnda som fortfarande är aktiva inom teatern och alla tre har Stadsteatern i Stockholm som sin huvudarbetsplats.
– Det var under en period som jag spelade väldigt mycket och det var inte längre roligt. Det blev elva års uppehåll, men några inhopp vid sjukdom under tiden som jag var teaterchef på Uppsala stadsteater, säger Åke Lundqvist.

Det är stor glädje att få fortsätta att utvecklas och att utmana sig själv.

Och det var så han hittade tillbaka till spelglädjen och Kulturhuset stadsteatern. Han slutade sin bana som teaterchef med ett inhopp i pjäsen Du är min mor, som också sattes upp i Stockholm. Pjäsen blev en framgång och Åke Lundqvist turnerade med den runt om i landet i samarbete med Demensförbundet.
– Det handlade om en son som möter sin dementa mor och jag spelade båda rollerna, säger Åke Lundqvist.

Stor glädje att fortsätta utvecklas
Han är känd för att göra de lite klurigare rollerna och känns igen av publiken med sin känsla för komisk tajming och distinkta uttalande. Det är emellanåt svårt att höra vad dagens skådespelare säger, särskilt i svenska tv-serier, men när Åke Lundqvist kliver fram i rampljuset når hans röst långt upp på de bakre läktarna.

Han har gjort flera kvinnoroller, bland annat har han vid två tillfällen spelat en man som opererat sig till kvinna, bland annat i Ångrarna 2006 och i en pjäs tillsammans med Claire Wikholm, Faran att bo på nedre botten, 1997.
– Jag älskar Claire Wikholm. Det får du gärna skriva, säger han, skrattar och fortsätter.
– Det är stor glädje att få fortsätta att utvecklas och att utmana sig själv.

Testat olika uttryck
Och nu utmanar han sig själv igen i rollen som amman i Shakespeares klassiker Romeo och Julia som hade premiär den 18 november. Pjäsen är en nytolkning av regissören Linus Tunström.
När vi träffas är Åke Lundqvist och ensemblen inne i slutfasen av repetitionerna. Han har prövat olika uttryck för att få till rollkaraktären.

– Jag har både fel kön och fel ålder. Men det får man strunta i och i stället försöka hitta djupet i rollen och se hur den utvecklas. Pjäsen har mycket teknik och det kan vara ett hinder för skådespelarna när allt ska passa in med replikerna. Men jag litar på regissören.

Åldern börjar ta ut sin rätt
Biljettförsäljningen har gått bra och föreställningen kommer att spelas fram till mitten av mars. Sedan kan det vara slutspelat för Åke Lundqvist. Hans kontrakt går ut till sommaren.
– Åldern börjar ta ut sin rätt. Visserligen tränar jag både röst och kropp, men jag orkar inte riktigt på samma sätt som tidigare och jag har lite besvär med balansen. Men lusten är lika stor som tidigare. Och när du går in på scenen uppstår en underbar känsla.

Och om du får erbjudandet att fortsätta?
– I somras hade jag en ovanligt lång semester. Inga tider att passa, inga möten att gå på. Det var en upplevelse med blandade känslor. Men jag skulle nog klättra på väggarna om jag inte fick spela teater.

• Åke Lundqvist
  Född: I Gävle 9 juni 1936
  Familj: Tvillingsystern Margareta och syskonbarn.
  Bor: Södermalm i Stockholm.
  Om att spela teater: Det är lustfyllt.
  Intresse: Stickning – stickar mössor, vantar och sockor. Helst halsdukar och tröjor. Stickar på julklappar. ”En del är nog ganska trötta på presenterna”.
  Tränar: Pilates
  Utmärkelser: Kungliga Litteris et Artibus-medaljen för framstående konstnärliga insatser 2013.