Glimmergumman låter lusten styra
Birgitta Fernström har stått på scenen i snart 50 år och planerar inte att lägga hatten på hyllan. Med ålderns rätt gör hon bara det hon tycker är roligt. På senare år har en liten pojke tagit upp allt mer av hennes tid.
– Ni ska få träffa några av mina musikaliska och litterära husgudar. Det blir ett smörgåsbord från vår litteratur- och visskatt.
I 45 minuter framåt är publiken i hennes hand. Birgitta levererar anekdoter, sånger och texter av och om Allan Edwall, Anna-Maria Lenngren, Gustaf Fröding…
Allvar blandas med skämt. Povel Ramels text Klasskampen får enstaka fniss från stolsraderna att växa till unisont gapskratt.
Birgitta växlar blixtsnabbt dialekt, tonläge, uttal och det låter som om minst sex personer står på scenen.
Hon är eleven Nurre som stakar sig igenom skolboken (”Sä-säker och Harald äro de bästa av venn-er”), ger i nästa sekund röst åt klasskamraten som avbryter med ett minne om en fartfylld ritt, blir sedan flickan med örsprång, pojken som muckar bråk. Läraren som vill bringa ordning låter mest som Birgitta själv, så har hon också ett förflutet som småskolelärare.
Väljer med hjärtat
Efter föreställningen tågar publiken mot kaffet. Birgitta byter kvickt om i kapprummet, mellan rader av rockar och jackor. Numera väljer hon uppdrag med hjärtat och spelar mest för olika seniorföreningar.
Jag mår bäst när saker händer
– Allt man gör måste vara lustfyllt! Jag tror också att det är roligt för äldre att se vad jag kan göra fast jag är minst lika gammal.
Birgitta gjorde sitt första framträdande som sexåring hemma i köket. Hon sjöng en egenhändigt skriven sång, utklädd i mammas kläder och allt för stora skor.
– Jag sjöng ’Elvira nyckel, Elvira nyckel, Elvira nyckelpiga’ och tittade sedan upp ’var det inte jättebra? Jag hade skrivit någon berättelse också, som jag och mamma hittade när vi tömde hennes hus. Åh vad vi skrattade!
Blir sällan igenkänd
Hon kom in på scenskolan i Göteborg 1970.
– Där insåg jag att skådespeleri inte handlar om att klä ut sig. Du plockar erfarenheter från dig själv och försöker få en bred grund att stå på, så att du kan göra olika saker.
Birgitta har synts i allt från Hem till byn och Johan Falk-filmen Kodnamn Lisa till oräkneliga uppsättningar som anställd på Älvsborgs läns barn- och ungdomsteater och på Stadsteatern i Borås.
Ändå blir hon sällan igenkänd. Åtminstone inte så länge hon är tyst.
– Jag är nog mest känd för att ha dubbat Disney-filmer! Jag var bland annat Nanna i Bumbibjörnarna och Pärlan i Piff och Puff – räddningspatrullen. Det var länge sedan, men folk kan fortfarande känna igen rösten.
Reser land och rike runt
För andra är Birgitta barnboksförfattare. Hon debuterade med Den musikaliska musen Ebba 2010. Därefter har hon skrivit två böcker om Pyttepojken Pelle, den tredje släpps i år.
– Jag skriver bara när jag tycker att det är roligt. Ibland lägger jag undan boken och gör annat. Men i natt höll den där Pyttepojken mig vaken. Nu? Det är fel tid och fel plats!
I både författar- och skådespelarrollen ingår resor land och rike runt. Att möta publik och läsare. Kånka lådor med böcker eller rekvisita. Däremellan oglamoröst pappersarbete. Men frågan ”hur orkar du” är bortkastad på ett 75-årigt energiknippe.
– Jag måste vara igång, annars får jag spader. Visst kan jag slappa, men jag mår bäst när det händer saker.
– Möten med människor ger jättemycket energi!
- Birgitta Fernström
Artistnamn: Glimmergumman
Ålder: 75 år.
Familj: Maken Godfrey.
Yrke: Pensionär som skådespelar, skriver barnböcker och sjunger.
Bor: Radhus i Borås.
Fritidsintressen: Yoga, promenader, ett glas vin i trevligt umgänge, teaterbesök.
Aktuell: Släppte boken Pyttepojken och stjärnfallet i höstas. Spelar föreställningarna Tokigt och tänkvärt samt Mellan hägg och syren i vår. Läs mer på:
www. glimmergumman.se