Jobb inom 6 månader – annars utvisning
Mohamad Safar Nabizade var 16 år när han kom till Sverige som flykting under den stora migrationsvågen 2015. Då skulle vi öppna våra hjärtan. Svenska folket upprördes över krigets fasor och vi ömmade för alla ensamkommande barn på flykt. När Safar fyllde 18 skulle han avvisas, men Gun Wåhlin och hennes man Staffan, blev Safars svenska familj. Till våren blir han klar undersköterska. Han har sex månader på sig att skaffa ett jobb, annars måste han lämna landet.
– Vi träffades några gånger. Och nu har Safar bott här i tre år. Det har bara varit positivt och inga problem alls. Safar är artig och trevlig, hjälpsam och ordentlig, säger Gun Wåhlin och Staffan håller med.
Som så många andra svenskar, många kring pensionsåldern, ömmade Gun och Staffan för de ensamkommande barnen. Alla ville hjälpa till, man delade ut mat och hygienartiklar till nyanlända flyktingar, många med bara ett fåtal tillhörigheter i en kappsäck. Frivilliga, framför allt äldre, hjälpte till i undervisningen på olika gymnasieskolor och bjöd in ungdomar att lära känna det svenska samhället i olika sammanhang. Det gjordes insatser i kyrkor och på bibliotek. Och många öppnade sina hem och lät ungdomarna få familjetillhörighet tillsammans med den övriga familjen.
Gun och Staffan, 77 år båda, är ett par sedan 90-talet, men kände varandra redan innan. Deras respektive familjer delade ett starkt natur- och idrottsintresse, åkte på skidsemester och gjorde någon kanottur tillsammans. Nu är barnen utflugna sedan många år. Så det fanns plats.
Långdragen process
Gun berättar att uppdelningen är så att Safar städar övervåningen i radhuset och Gun och Staffan nedervåningen. Han tvättar sina kläder och lagar sin mat själv.
– Men ibland äter vi middag tillsammans och det är trevligt, nickar både Gun och Safar.
Efter den inledande migrationsvågen stängde Sverige sina gränser. Mottagandet blev i många fall kaotiskt och migrationsprocessen långdragen. Men tusentals människor gick man ur huse för att stödja och hjälpa. Många av de ensamkommande flyktingbarnen hamnade i långbänk, där man inte riktigt visste vad man skulle göra med dem. De fick tillfälliga uppehållstillstånd och all den hjälp som vårt land kunde erbjuda med skolgång, boende, sjukvård och den gode man, som minderåriga barn förses med. Men plötsligt hade det gått några år. Barnen hade blivit vuxna, eller var på väg in i vuxenlivet. På papperet. Processen med benmätningar startade för att avgöra ungdomarnas rätta ålder. Rättsosäkert menade en del när resultaten visade att många ungdomar plötsligt blev några veckor äldre och därmed passerade 18-årsgränsen.
– Och då var de inte barn längre. Men många blev upprörda och protesterade. Och så kom gymnasielagen 2017 och nya gymnasielagen 2018, förtydligar Gun Wåhlin.
Läser till undersköterska
Ungdomar som fått tillfälligt uppehållstillstånd fick den 1 juni 2017 möjlighet att få ett längre tidsbegränsat uppehållstillstånd för att kunna fullfölja sina gymnasiestudier och därefter söka arbete. Tillägget året efter innebar en ny möjlighet till uppehållstillstånd för studier på gymnasienivå för vissa unga vuxna som kom till Sverige som ensamkommande barn och som hunnit bli vuxna innan deras ärende avgjordes av Migrationsverket.
I dag har Safar fyllt 21, han läser till undersköterska på gymnasiet, bor hos Gun och Staffan Wåhlin i Spånga och trivs.
Man får lära sig att ta ansvar och att göra positiva saker för sin framtid.
Flykten från Afghanistan, då för fem år sedan, tog två månader. Vägen gick genom Iran och Turkiet till Tyskland. De var fem ungdomar i samma ålder som gav sig iväg tillsamman. Några vänner tyckte att de skulle söka asyl i Tyskland. Men en vän tyckte att de skulle fortsätta till Sverige.
– Man blir pressad att mogna och blir vuxen tidigt, säger Safar och syftar på flykten och erfarenheterna efter det.
– Man får lära sig att ta ansvar och vikten av att göra positiva saker för sin egen framtid, fortsätter han.
I hans rum råder en prydlig ordning, en säng, ett skrivbord med studieböcker och en dator. Han visar mig sitt skissblock. Där har han tecknat en rovfågel, vingpennorna och fjäderdräkten är detaljrikt skissade.
Jobb som timvikarie
Skolan har gått bra. Safar blev uppmanad att söka vård– och omsorgslinjen på gymnasiet. Nu under coronapandemin sker mycket av undervisningen på distans. Han har också fått jobb som timvikarie på Sörklippans vård- och omsorgsboende i Alvik med demensinriktning. Och han trivs.
Under rådande omständigheter kan det annars vara svårt att få praktikplats och arbete med hänvisning till den ökade smittspridningen i Region Stockholm.
– Jag delar ut medicin, hjälper till med hygienen, delar ut mat, sköter tvätt och städning.
Safars arbetsuppgifter motsvarar utbildningen till undersköterska. Drömmen är att bli apotekare. Men först måste han se över sin gymnasiebehörighet och komplettera sina studier på Komvux. Och sedan vill han söka till högre studier.
Alla framtidsplaner hänger på att han får ett jobb efter examen till sommaren. Gymnasielagen säger att han efter avslutade gymnasiestudier, inom sex månader, måste få ett arbete som har en varaktighet under minst två år, i annat fall kan han inte få permanent uppehållstillstånd. Och då har han inte längre rätt att stanna i Sverige.