Johan Rabaeus: Dags för pensionärerna att ställa sig på barrikaderna
– Nej, fy tusan. Det gör mig rent ut sagt förbannad att inse hur dålig pension många pensionärer har, särskilt kvinnor. Efter ett helt arbetsliv. Utarbetade, utslitna och knappt en pension det går att leva på, säger Johan Rabaeus och slår ut med armarna.
– Håller du inte med, säger han sedan och ser uppfordrande på mig, på andra sidan bordet.
– Den är spännande skriven. Stenbeck – en genialisk person, en rebell i affärsvärlden.
På vägen till vår mötesplats har han hämtat Musse, en lejonfärgad pitbull staffordshire terrier, som nu lufsar runt under bordet för att hitta en bekväm liggställning.
När Johan Rabaeus blir uppeldad under intervjun, börjar Musse trampa runt igen.
– Han gör så där när jag höjer rösten. När han märker att jag jagar upp mig.
Engagerad, entusiasmerande och rolig
Och kanske är de lite lika, funderar jag. Blir lite större när de vill framföra en åsikt, lyfter på huvudet och börjar trampa runt. Letar uttryck.
Engagerad, entusiasmerande och rolig. Jag har inför intervjun sett pjäsen VD från 1987 på SVT Öppet arkiv och tv-serien Ivar Kreuger från 1998. Jag har också lyssnat till några radiointervjuer, bland annat Katarina Hahr möter … från 2020 och hans sommarprat från 2010.
Och nu kan jag inte låta bli att nämna hans undulat Pelle kanin, som uppväxt bland kaniner hade för vana att hoppa runt som en kanin i stället för att flyga. Och hur Pelle kanin höll på att bli innebränd vid en lägenhetsbrand. Men överlevde för att sedan smita ut genom ett öppet fönster under en teatersväng, när Johan Rabaeus spelade Tartuffe i Danmark. Jag skrattade högt, berättar jag. Johan Rabaeus ler och nickar
– Pelle kanin. Just det!
Gillar gamla människor
Men han tycker att vi går ifrån ämnet. Nu vill han prata om usla pensioner och en vaccinationstakt i Stockholm, sämst i landet, som lämnar allt övrigt att önska.
– På min vårdcentral är de oerhört vänliga och hjälpsamma. Men de skäms. De skäms för de har ingen information att ge. Jag vet inte när jag kan bli vaccinerad. Och min svärmor Lotta, 91, har ännu inte fått någon vaccination, trots att hon är så gammal. Hon bor ensam och klarar sig själv. Men hon kan ju inte träffa barn och barnbarn. Det är upprörande, säger han.
Men nu sover Musse. Han har väl vant sig vid humörets svallvågor, eller ledsnat på att trampa runt.
– Jag gillar gamla människor. Men i Sverige är det sådant fokus på ålder. Folk är så ängsliga och åldersfixerade.
– Man kanske skulle engagera sig och starta ett parti, pensionärspantrarna. Han smakar på ordet. Nej, det får bli pensionärsterroristerna, slår han fast. Lutar sig tillbaka och ler.
– Får du ut något av det här, frågar han sedan.
Jo då, nickar jag samarbetsvilligt. Det här är kul. Som att sitta på första parkett och jag har ingen aning om vad som komma skall.
Gedigen meritlista
Johan Rabaeus har en så lång och gedigen meritlista som skådespelare och kulturarbetare att det bara blir upprapningar att försöka omfamna helheten. Det får bli några nedslag här och där. När coronaviruset slog till fick han lämna den älskade Dramatenscenen, där han spelade rollen som Beethoven i föreställningen Dövheten och repeterade Dödgrävaren.
– Allt slog igen. Det fanns flera produktioner i pipeline och flera projekt som jag var inblandad i… och som jag hoppas kunna starta upp igen.
Jag trivs bäst när det blåser, tio sekundmeters halvvind, fullt segelställ
Men under hösten 2020 medverkade han i musikalen Funny girl på Malmö operan med Sanna Nielsen i titelrollen, med 50 personer i salongen som normalt rymmer 1 500 personer.
– Det är som att simma utan vatten, torrsim, påstår Johan Rabaeus nu.
– Föreställningar går ut på att ha kontakt med publiken. Vi skådespelare ger, men publiken ger också energi tillbaka. Ett samspel.
Har guldläge
Men som pensionär tycker han att han har guldläge. Han har det ganska bra med inkomst från både pension och arbete. Ett bra pensionärsliv. Men nu när scenerna är stängda, tycker han att han är mest ledig. Tråkigt, förstår jag.
– Allt var bättre förr, påstår han plötsligt och skrattar högt.
– Att bli äldre vad innebär det? Det sägs att när man blir äldre, så börjar reta sig på klotter. Det ska ju vara kreativt, men inte i min portuppgång!
– Men jag är också mindre respektfull och vågar göra bort mig. Och tar inte mig själv på så blodigt allvar.
– Nu börjar jag bli äldst i min släkt. Men än har jag faster Barbro, 97, där har du pensionärspower. Ålderisterna slår tillbaka. Hon är lite flirtig och tar gärna ett glas vin, fantastisk kvinna.
Läser in böcker
Jobbet då? Tre timmars inläsning är vad han orkar med under en dag. Boken har 470 sidor och med 15-20 sidor per timme kommer inläsningen att ta åtta till nio dagar.
När intervjun genomförs har Seniorsurfarna säsong 2, visat de två första programmen av fyra. Det är SVT och UR som satsar på ett program som lär seniorer att bli mer digitala.
– Ett jättebra program. Underhållning och mänsklig värme på samma gång. Och Siw Malmkvist är fantastisk. Och samtidigt lär man sig något om olika digitala verktyg, swish och bank-id. Men molnet? Det har jag inte fått grepp om ännu.
I vår kommer han att börja filma, om corona-smittan tillåter.
Saknar publikkontakten
Men mest av allt saknar han scenen och publikkontakten.
– Det är ett sätt att leva. Skådespeleri och teaterliv. Mötet med publiken. Kanske är jag mest levande på scenen och spelar teater i det verkliga livet, filosoferar han.
Han hoppas på att snart bli vaccinerad. Om inte kanske han reser till sommarhuset i Bodrum, Turkiet. Där har en granne blivit vaccinerad. Och eftersom Johan Rabaeus har uppehållstillstånd, kan han sätta upp sig på väntelistan.
– Det är det kinesiska vaccinet, argumentera han därefter. Och hoppas att vaccinationsplanerna i Sverige ska fungera.
– Jag längtar efter publiken och att få kommunicera. Jag gillar problem, det ger livet mening och en vilja att gå vidare och utvecklas.
– Jag trivs bäst när det blåser, tio sekundmeters halvvind, fullt segelställ. Då är man i jämnvikt. Harmoni och rörelse på samma gång. Då gör man det man ska göra i livet – man rör på sig.
- Fakta Johan Rabaeus
Familj: Sambo med modeskaparen och kostymtecknaren Camilla Thulin, hunden Musse. Han är son till ambassadören Bengt Rabaeus (1917-2010) och hans hustru Birgitta, född Svenson (1919-1987). Johan Rabaeus har två yngre bröder, Henrik och Mikael Rabaeus, och hade även en syster, Cecilia, som dog bara drygt året gammal.
Född: 31 juli 1947 i Stockholm
Bor: Stockholm
Bakgrund: Johan Rabaeus hade en kringflackande internationell uppväxt i bland annat Prag, Paris, New York, Alger och Genève utöver Stockholm, där han sedan sattes att studera vid Lundsbergs internatskola, något han berättat om i tv-program och i sitt sommarprogram i P1. De ständiga uppbrotten har gett honom en längtan efter att känna en fast tillhörighet någonstans, men samtidigt känner han sig som mest hemma när ha är på väg, i taxin till flygplatsen.
Medverkat/Teater/film mm i urval: Pjäsen VD tillsammans med Ernst-Hugo Järegård och Helena Bergström, Den girige och Tartuffe på Dramaten, huvudroll i serien Ivar Kreuger och i filmen Ondskan efter Jan Guillous roman med samma namn. Han har även medverkat i flera musikaler bland andra Cabaret och Fanny girl. Senast aktuell i Seniorsurfarna del 2 i SVT. Har även medverkan i en mängd radiopjäser, samt är en omtyckt röst i flera ljudböcker.
Arbete: Tillhör den fasta ensemblen på Dramaten.
Fritid: Segling och fritidshuset i Bodrum, Turkiet.