Kyligt besök i coronatältet
– Har man klarat sig hittills får man ju inte snubbla på upploppet.
Lars Trobeck är försiktig när han ska träffa sin mamma Gerd, 99 år, i tältet utanför äldreboendet.
– Så man kan leva ett normalt liv igen.
Nu är det besöksförbud på Oxbackens äldreboende i Södertälje. Lars har bokat tid i förväg och får ringa in till avdelningen och vänta på att mamma blir klädd och kommer ut. Fram till i mars kunde de tre bröderna hälsa på inne på Gerds avdelning.
– Sen satt vi här ute på bänkarna, det gick ju bra i somras.
Sen kom höstens andra våg av pandemin, och besöksförbudet inne infördes igen. Nu är det munskydd, visir, tält och avstånd som gäller.
– Hej, Lars!
Det måste bli slut på skyfflandet av ansvar mellan stat och region.
Gerd kommer ut i täckkappa och mössa, med sin rullator. Hon tjoar glatt, är piggögd och charmig. Hon hör lite dåligt och vill gärna komma nära för att uppfatta vad Lars och jag säger, men han är noga med avståndet.
– Vi ska gå in i tältet, säger han till sin mamma.
– Ja, det är så festligt så, skämtar hon.
Värmekamin och handsprit
Det är en råkall lördagseftermiddag i januari. Partytältet har en ljusgirlang och det glöder rött i en elektrisk kamin. Men varmt blir det inte. Lars drar upp blixtlåset och de sätter sig mitt emot varandra vid ett trädgårdsbord. Julduk och handsprit.
Lars berättar lite nyheter om släkten och annat.
– Du ska få din spruta snart. Sen kan vi hälsa på dig på vanligt sätt.
Lars Trobeck och hans fru har också dragit ner på det sociala. De befann sig i Florida när pandemin kom och hann precis flyga hem innan USA stängde ner. Efter det har de tagit det lugnt och varit hemma större delen av tiden.
De handlar på Ica tidigt på morgnarna när det är glest med folk.
Gerd fyller 100 år i november. Hon har bott här i ett och ett halvt år, sedan krämporna gjorde det svårt att bo kvar ensam i villan. Övergången till ett boende på institution var inte så lätt, men Lars Trobeck tycker att det går bättre nu.
Svårt med tekniken
– Vi gav mamma en Ipad när hon fyllde 90, men den har hon inte använt. Det är svårt för äldre med tekniken.
Telefon funkar inte heller så bra med tanke på hörseln. Så de tre bröderna turas om så Gerd får besök varje vecka.
– Jag bor närmast. Jag får ju en promenad också, så det känns bra.
Det verkar som om besöken på boendena i Södertälje har minskat, trots tälten. Anhöriga är troligen rädda att smitta de boende. Lars tycker synd om dem som i vanliga fall får besök sällan och nu ännu glesare.
– Det är tur att vi bor så nära, säger han.