Leif Andrée ber inte om ursäkt
Det kunde ha slutat på ett helt annat sätt. En uppväxt under trasiga familjeförhållanden med missbruk, våld och kriminalitet – slutar sällan lyckligt. Men Leif Andrée valde kampen att finnas av egen rätt och gick sin väg med stolthet och jävlar anamma.
– Se till att ty dig till snälla människor och akta er för elaka. Det brukar jag säga i skolorna när jag föreläser. Om någon vuxen är elak säg då: ”Nu gör du mig ledsen. Du är så elak att jag snart börjar gråta.” Det funkar för det mesta. Ingen vuxen vill se ett barn gråta, säger Leif Andrée.
Ja, nu är ju inte historien slut för den här berättelsen slutar lyckligt. Men den tar sin början där i barndomen i förorten Östberga utanför Stockholm med en styvpappa som slog och en ung pojke som försökte skydda sig och sin mamma.
– Det var en elak djävel. Jag berättar om min uppväxt och hänger på sätt och vis ut honom, men jag har pratat med mina bröder. Och det här var min uppväxt.
Som 16-åring övertalade han sin simtränare, som fått kontrakt med en simklubb i Sundsvall, att ta med honom. Och där under ungdomsåren med simning (han vann Junior-SM) och spelningar med punkrockbandet Pizzoar, utvecklade han den glöd och närvaro som han nu bjuder teaterpubliken på.
Jobbade som hemsamarit
Här har vi fröet till den personliga föreställningen Leif, som hade premiär i oktober 2016 på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm och som nu får nypremiär med Riksteatern. Under hösten kommer Leif Andrée att turnera med ett tiotal föreställningar runt om i landet, med start i Umeå den 16 oktober.
Humor och uppfinningsrikedom har varit hans födkrok. När kylskåpet var tomt, var det stöld eller att panta flaskor som gällde. Fanns det ett jobb så tog han det.
Det var så han fick jobb som hemsamarit som 19-åring. Han gick helt enkelt upp till kommunen och presenterade sig – och blev Sundsvalls första manliga hemsamarit.
– De manliga seniorerna, som ibland kunde vara tuffa mot den kvinnliga arbetskraften, gillade mig.
– Det är ett av de bästa jobba jag har haft. Jag lärde mig så mycket av de här gubbarna. Men då fanns det tid, man var hos var och en mellan en till två timmar. Annat är det för dem som jobbar i hemtjänsten i dag, där varje insats är minutbestämd. Det är inte klokt.
Från rebell till folkkär
Leif Andrée har under sina 35 år som skådespelare vandrat från ung rebell i den experimentella teatergruppen Galeasen till etablerad och folkkär skådespelare.
– Jag har alltid vetat att jag ville bli skådespelare, ända sedan jag spelade Herodes i ett julspel i småskolan.
Föreställningen slutade med nedkissade byxor, men också med ett lyckorus. Det här var något, här hade han hittat ett sätt att få ta plats, synas och få uppmärksamhet.
Nu står han på scenen helt ensam ackompanjerad av gitarristen Susanna Risberg.
– Från början kändes det utlämnande, men jag sa det till Lucas Svensson som skrev manus, att det måste vara hoppfullt. Det är en universell historia. Jag har haft det så här. Man måste våga vara personlig.
Pratade med sin familj
Jo, han har pratat med sin familj och sina bröder. De att han berättar om sin mamma och deras ”speciella” förhållande.
– Och om våra uppgörelser, förtydligar Leif Andrée. Hade hon levat hade jag väntat, men hon dog i cancer den 4 januari 2015.
– Men hon hade nog gillat det. Mamma var en överlevare, precis som jag. Hon skrattade in i det sista. Och vi hade ett bra sista samtal, säger Leif Andrée.
Så hettar det till och ögonen får en särskild glöd. Orden tränger på. Hennes sista tid i livet blev inte som han hade hoppats. Och Leif Andrée menar att stelbent biståndshandläggning, kom att ställa höga krav på familjen.
– Jag tog hand om min mamma. Och hon bodde hos oss i omgångar. Hon var en riktig fattigpensionär och levde under existensminimum.
Hon fick en stroke vid 67, men återhämtade sig bra. Det var när hon blev sjuk i cancer som avslagen kom.
– Jag bråkade i månader för att hon skulle få färdtjänst.
Jag har inte sparat ett skit
Leif följde med henne på läkarbesök och provtagningar. Men när hon blev riktigt dålig och behövde äldreboende fick hon avslag av biståndshandläggaren igen.
– Hon hävdade att mamma var pigg, fastän hon var dödssjuk.
– Ja, vi fick in henne på äldreboende till slut. Men då blev det nej till ersättning för den uppsägningstid hon hade på lägenheten och nej till flytthjälp. Fast jag vet att det finns hjälp att få.
– Jag tror att jag ringde till kommunen 73 gånger. Men inte förrän vi i formella ordalag påtalade att vi tänkte söka juridisk hjälp, fick mamma den hjälp hon hade rätt till.
Kommer bli fattigpensionär
Leif Andrée kommer själv att bli en fattigpensionär, hävdar han. Han har frilansat i hela sitt liv och hade som ung inga tankar på att avsätta pengar till pensionssparande. Nu har han en fast anställning på Kulturhuset stadsteatern och gott om jobb, men det är så dags nu.
– Jag har inte sparat ett skit. Nu är jag fast anställd med bra deal. Jag har det bra. Äääh va f-n. Jag får väl sälja lägenheten och flytta ut på landet.
- Leif Andrée
Född: 29 januari 1958
Familj: Hustrun Sophia Artin, tvillingdöttrarna Vilda och Yrsa, 32, och tvillingpojkarna Victor och Stellan, 14.
Bor: Södermalm i Stockholm
Priser och utmärkelser: 2008 Carl Åkermans stipendium av Svenska Akademien, 2015 Svenska Dagbladets Thaliapris för tolkningen av Leif Stockmann i En folkefiende av Ibsen på Kulturhuset stadsteatern, 2015 Medeapriset.
Aktuell: Med föreställningen Leif med Riskteatern 16 oktober till 15 november. Spelar i september föreställningen Utan personligt ansvar av Lena Andersson på Teater Brunnsgatan 4 till och med den 30 september. Kretsteatern som har spelplatser runt i Stockholms förorter kommer under våren 2019 att ha förställningen Leif på sin repertoar.
Film, tv och teater: Kaninmannen 1990, Tomten är far till alla barnen 1999, tv-serien Äkta människor och De tre musketörerna, Djungelboken, En folkefiende. Leif, gör Daidalos i barnprogrammet Labyrint.