”Man luras tro att det ska bli så bra”

Till slut hade skulderna hopat sig. Paret hade varit kunder i samma bank ‒ som skiftat namn ‒ sedan början av 70-talet. Kanske bidrog det till att de beviljades ett hopbakslån som sänkte räntekostnaderna. Ann-Louise var närmare 70 år men hade en bostad att belåna.
– Bara några år senare behövde jag höja lånet med kanske 15 000 kronor, men då blev det inget lån.

Avrådd på nätet
Hon surfade runt på nätet och hittade information om pensionärslån och kapitalfrigöringskrediter. Jämförtjänsten Compricer avrådde från det upplägget.
– Det är en fälla. Man luras att tro att det ska bli så bra, men om man börjar räkna på det så blir det inte det.
Lånet skulle kunna äta upp värdet av hennes bostad, kom hon fram till. Investeringshistorien hade gjort Ann-Louise extra försiktig.
– Om något låter för bra för att vara sant så är det inte sant.

Hon sitter i styrelsen för sin bostadsrättsförening i skånska Tyringe. Av det skälet får hon extra mycket reklam som har med boendet att göra. Därför ville hon undersöka vad ”pensionslånet” innebar, men nu slänger hon de där bladen.
Hon är också kritisk till hur bankerna behandlar äldre. De räknar ut en ”kvar att leva på”-kalkyl, där levnadsomkostnaderna kan upplevas som väldigt högt beräknade.

– Så länge jag kan betala räntorna och har säkerhet borde de ge fasen i om jag äter potatis ena dan och havregröt den andra.
Hon beskriver sin ekonomi även sedan maken gick bort som välordnad, utan betalningsanmärkningar. 

Hade för dålig pension
– Jag vet en man som hade låg pension men ett hus som inte var belånat. Han behövde pengar för att lägga om taket men fick inget lån. Han var för gammal och hade för dålig pension, säger Ann-Louise.

Är äldre diskriminerade av bankerna?
– Både och. Jag fick det där hopbakslånet och slapp amortera under en period. Men jag tänker på andra som inte har fått den hjälp de behövde.

Svårt att få lån efter 67