Med  tramptag  genom  historien

De kommer cyklande på en gata, i en by sydost om Budapest i Ungern. Vinkande och viftande till en glad trottoarpublik. Mängder av pedaltrampare på cyklar av alla sorters typer och årsmodeller. I täten två herrar på höghjulscyklar från 1800-talet, med trampvevar sittande direkt på framhjulet. Till synes följda av hela cykelhistorien. Från sparkcyklar med trästång från 1700-talet, tvåväxlade velocipeder á la trettiotal, till de allra senaste modernaste mountainbikes. Det är damer och flickor i tweed och långkjol, flor, filthattar och vida blommiga solhattar. Herrar och pojkar i frack, väst och fluga, keps, basker och cowboyhattar. Blandningen är total. Men så är det också den årligen återkommande internationella träffen för cykelhistoriskt intresserade.

Mitt i hopen av cyklister trampar Britt-Marie och Lars-Erik Jonsson från Sölvesborg. Femtiotalsklädda på cyklar från 1952.
– Vi tog husbilen hit ner med cyklarna hängande på ställ. Men det fanns de som cyklade hela vägen hit också och som ska fortsätta ännu längre efter träffen, säger Britt-Marie.

Hittade en gammal Rex
Alltihop började för några år sedan när Britt-Marie och Lars-Erik var på Degeberga veteranmarknad. Bland lassvis av bildelar och gamla mopeder hittade de en fantastiskt vacker cykel från trettiotalet.
– En Rex med ballongdäck, kedjeskydd och ett lejon på framskärmen. I originalskick. Den var så fin att vi köpte den direkt. Kostade då 800 kronor, i dag hade vi fått ge det dubbla.

En bidragande anledning till makarna Jonssons inköp var att de just hört talas om en nybildad cykelhistorisk förening i Stockholm. De blev genast medlemmar.
– Vi hamnade i ett eldorado av gelikar som sammanstrålade på olika håll i Sverige, köpte och sålde allt som hörde till gamla cyklar. Vi har nu ett tjugotal cyklar av varierande ålder hemma i garaget
Men snart nog kändes vägen för lång till de likasinnade. Britt-Marie och Lars-Erik som börjat träffa cykelhistoriskt intresserade på hemmaplan, startade en egen sektion. Ett 60-tal personer finns nu med, både från Sverige och Danmark. Träffas gör de några gånger varje sommar.
– En gång ordnade danskarna till och med en vintercykling i januari. Jag stod över, men Lars-Erik åkte dit och det hade blivit en vacker tur i fint väglag.

Cyklade till Berlin
Nu far Britt-Marie och Lars-Erik inte bara runt med gamla cyklar på historiska träffar. De älskar att cykla överhuvudtaget, gärna långa sträckor. Här om sommaren tog de fram sina racercyklar och trampade till Berlin.
– 56 mil på sju dagar, en riktigt trevlig tur. Men vi tog det mycket lugnt och sov över på sköna hotell. Det fina med cykel är ju att man kommer så nära allt man passerar, saker som man ofta missar helt när man kör bil. Britt-Marie gillar särskilt vägarna i Danmark, som hon tycker är ett föregångsland för cykelburna.

– Där har man länge haft som krav att varje gång det byggs en ny bilväg ska det också dras en cykelbana bredvid. Då är det annorlunda i Sverige, här tycks ingen tänka på cyklister när de bygger nya vägar. Vilket gör att vi kan få ta väldiga omvägar när man ska från ett ställe till ett annat.
Ett annat år cyklade Lars-Erik och en dansk cykeltillverkare från Ystad till Haparanda. På en oväxlad standardcykel från 1907.
– Till minnet av Stålfarfar, eller Gustaf Håkansson som han hette. En nybliven pensionär som förvägrades att delta i Sverigeloppet på grund av sin höga ålder. Men han ställde upp utom tävlan och slog hela den svenska cykeleliten.
Britt-Marie och Lars-Erik är dock inga uttalade tävlingscyklister. Motionslopp som exempelvis Vätternrundan ligger fjärran från deras håg.
– Men på internationella träffar kan vi i bland delta i slutracet på 16 mil.

Svårt cykla höghjuling
Vem det var som uppfann cykeln är det ingen som riktigt vet. De första åkdonen dök upp under 1600-talet men såg då mer ut som sparkstöttingar på trähjul . Hundra år senare kom pedaler på framhjulen och i slutet av 1800-talet höghjulingarna. Trögtrampade tingestar som skrämde slag på både människor och djur, med en hel del olyckor som följd.
– Det krävs god teknik för att klara att cykla en höghjuling. Lars-Erik har provat men gillade inte upplevelsen alls.

En kort period stånkade man runt med kardandrift. Tills någon uppfann kedjan, gummidäcken och cyklar som de ser ut än i dag. Höghjulingarnas tid är dock inte helt förbi, i alla fall inte bland entusiasterna.
– I Tjeckien, som kanske är lite av cykellandet, tillverkas de än i dag. Där finns många höghjulingssällskap.
I år kommer den internationella träffen gå i tyska Karlsruhe. Om all går enligt planera kommer Britt-Marie och Lars-Erik vara med även där.

Britt-Marie och Lars-Erik Jonsson älskar att cykla.