Ola lever sin dröm
Det var en ren tillfällighet att han tittade närmare på båtklubbens anslagstavla i Tantolunden i Stockholm. Ansökan till Skeppsholmens båtbyggarskolas tvååriga utbildning kom in lite sent, men Ola Fahlkvist, 65, blev antagen som reserv och har snart avslutat sitt första skolår. Folkhögskolan ligger på Skeppsholmen i en marin miljö som är oslagbar.
Det är några dagar in i maj. Det har varit ganska kallt, men i dag visar sig sjöstaden Stockholm från sin allra vackraste sida. Det är vårgrönt på det där skimrande sättet, vårblommor i de nygröna gräsmattorna och i lä kan man ta av sig jackan. Båtar guppar vid kaj och där i denna idyll, mitt i Stockholm, ligger båtbyggarskolan. Kan man ha det bättre, nickar Ola Fahlkvist.
– På skolan är vi flera generationer, många unga och personer med olika yrken. Många är väldigt drivna. Det är jättekul, säger Ola Fahlkvist till synes mycket nöjd.
Spelat med ”Honken”
Han, tidigare elithockeyspelare i AIK, som bland annat spelat med Leif ”Honken” Holmqvist, Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson och Kenta Nilsson, under sin karriär mellan 1974 och 1978, nu pensionär med två nya titanknän sedan tre år tillbaka.
– Jag började trappa ner vid 60 och gick från heltid till att först arbeta fyra dagar och sedan tre. När jag fyllde 63 bestämde jag mig för att gå i pension.
Första tiden var det skönt att ha lämnat arbetslivet som arbetsledare och platschef inom byggbranschen, med projekt som Karolinska sjukhuset, skolor och församlingssalar bakom sig.
Ville umgås med yngre
Ola Fahlkvist hade ju sitt seglarintresse och den stora båten, en Bavaria 38, på Gålö utanför Stockholm att rusta och sköta, men det kändes ändå tomt efter en tid.
– Ja, det blev lite ensamt. Jag gick på gymmet och jobbade med båten, men jag kände att jag ville ha något mer stimulerande. Framför allt kände jag att jag ville umgås med yngre. Jag har alltid varit yngst – nu är jag plötsligt äldst, säger han och skrattar.
Han hade slutat med veteranhockeyn och var inte längre tränare för ungdomar i fotboll och hockey. De småjobb som hantverkare han tog sig an räckte inte heller till för att fylla tomrummet. Nej, något större projekt och fokus på något konkret skulle skingra rastlösheten.
Och så kom den där promenaden. Han beskriver exakt vägen fram till båtklubbens anslagstavla. Där satt ansökningsinformationen – båtbyggarskola. Perfekt!
Sågat virke
– Vi går igenom olika moment i att bygga en träbåt från grunden. Olika grundtekniker och teori. Sedan är det ettorna som hjälper eleverna i årskurs två att bygga en egen eller en beställd båt under läsåret. Båtar som eleverna, cirka 20 elever, sedan vårseglar med innan sommarlovet.
Under året som gått har han fällt stora ekar, forslat dem till skolan, sågat virke, skött om och underhållit skolans allmogebåtar, täckt över båtar som står utomhus och jobbat med skolans stora geleas Förlig Wind. Ett projekt som ska ge skolan en egen båt till elevernas höst- och vårsegling.
– Det kändes lite tungt fram till november. Då var det mycket av underhåll som jag redan kan och känner till som båtägare. Vi har haft båt i familjen sedan jag var liten. Min pappa byggde en båt 1958 och jag byggde själv en segelbåt när jag var 24, en OE 36 på elva meter. Jag byggde den från grunden och plastade den på ett båtvarv i Oxelösund.
Men nu, han lyser upp. I höst väntar årskurs två och start med byggandet av två Skeppsbåtar och två Bohusjullar.
Återkommande långseglatser
Och i sommar ska han och två kurskamrater segla den egna båten till Riga. Där ansluter hustrun och sedan seglar de två tillbaka via Finland till Åland där hans syster tar över rodret och seglar båten tillbaka till Stockholm.
En årlig återkommande långseglats. Det har blivit några genom åren till ön Rügen, utmed Tyska bukten, till Lübeck, Danmark och genom Göta kanal. Men nu har familjen även en sommarstuga på Lisö söder om Stockholm sedan ett år tillbaka. En mer stabil grund när barn och barnbarn vill hälsa på.
– Innan stugan var båten vårt liv varje helg. Nu är det stugan varje helg i stället. Båda intressena drar, erkänner Ola Fahlkvist.
Vad händer härnäst?
– Jag har tagit lite småjobb, lagt golv, målat, renoverat, lagt in bänkskivor, säger han och funderar lite.
– När vi inte kan ha båten längre, kanske jag köper en träbåt att putsa på. Ett renoveringsobjekt. Det byggs knappt några nya träbåtar längre, utom här. Det blir för dyrt. Träbåtarna försvinner alltmer. Skolan gör en kulturgärning som bevarar den gamla kunskapen. Den kommer jag att kunna använda.
Båtbyggeri och segling varvas vid Skeppsholmens båt- och skeppsbyggarskola.