Rolf har apkonster i kikarsiktet

Det är med stor förväntan åtta turister från Sverige vandrar uppför Virungabergen i Rwanda. Ledda av beväpnade guider. Men inte rustade för att försvara sig mot bergsgorillor utan mot rövargäng från angränsande DR Kongo. Det farligaste djuret i området är annars bufflar. Stora, snabba och lömska bestar, som är mycket fruktade av lokalbefolkningen. Men den här gången syns de inte till.

Uppe på höjderna tätnar djungeln av träd höga som lyktstolpar. Gruppen har kommit in i bambuskogen, vars skott utgör gorillornas huvudföda. Ett intag som ger rejäla väderspänningar. Det luktar fis lång väg. Guiden stannar och ropar, eller harklar sig snarare. Och strax får han ett grymtande svar. Det är Silverryggen, gorillafamiljens allenarådande alfahanne som gett klartecken för turisterna att närma sig hans familj.
– Det är helt på gorillornas villkor man närmar sig deras flock, säger Rolf Agnestrand.

En annorlunda uppväxt
Rolf Agnestrand är född här i närheten, i Bukavu strax efter gränsen i grannlandet DR Kongo. Föräldrarna arbetade där som missionärer, utsända av pingstförsamlingen i Flen.
– Pappa var dessutom byggmästare och kom att uppföra både skolor, kyrkor och dispensärer i Kongo.

Periodvis reste familjen till Sverige, för semester och vila, innan de återvände för längre och kortare vistelser. En annorlunda uppväxt som kom att påverka Rolf och hans storebror Leifs framtida liv. När Rolf fyllde sju år fick han en lådkamera i födelsedagspresent av en besökande kvinna från Sverige.
– En Kodak Flex, stor som ett kaffepaket, som man tittar ner i när man tar kortet. Han började fotografera kompisar, sin hund och fåglar i djungeln. Föräldrarna hjälpte och uppmuntrade honom.

Tvingades fly landet
– De hjälpte mig att bygga ett mörkrum och pappa satte ihop en kontaktkoperingsapparat med enkla medel. Jag brukar säga det till mina vänner, att om de har barn eller barnabarn, se då till att alltid uppmuntra dem ifall de visar intresse för en nyttig sak.

I samband med Kongokrisen 1963 tvingades familjen att hastigt fly från landet. De anlände till lugna Flen, förföljda i minnet av soldater, skottsalvor och krig. Rolf utbildade sig till mellanstadielärare. Samtidigt övergick intresset till film och specialarbetet i gymnasiet blev en naturfilm om Öland.
– Jag har använt film i mitt arbete som lärare. Det är ett utmärkt sätt att berätta och förmedla kunskap.

Byggde studio i villan
I familjens villa inredde han garaget till en professionell filmstudio. Fritiden ägnade familjen åt naturexkursioner i hembygden. Särskilt intresserade han sig för fiskgjusarna i sjön Båven i Södermanland. Efter fem års filmande ledde det till hans första tv-film, som sändes i Sveriges Televison.
– Det blev en liten inkomst som täckte det nödvändigaste, men nog för att våga starta egen firma.

Det blev fler naturfilmer för tv, i Sverige, Rwanda, DR Kongo och i Peru. Rolf engagerades i tv-programmet ”Mitt i naturen” och allt tycktes rulla på ganska bra.
– Men jag kände ändå att jag ville göra något mer behjärtansvärt, gärna film om utrotningshotade djurarter.

Ett 50-tal gorillaresor
1977 läste Rolf en notis i Dagens Nyheter om bergsgorillorna i Rwanda, en kort historia men tillräckligt för att det skulle säga klick. Sedan den dagen har Rolf varit en av världens flitigaste filmare av bergsgorillorna.
– Det har blivit ett femtiotal gorillaresor till Rwanda på drygt 40 år, både som filmare och gruppledare för intresserade turister.

Det är helt på gorillornas villkor man närmar sig.

Vid den tiden Rolf började filma bergsgorillorna var de utrotningshotade.
– Då fanns det bara cirka 220 stycken kvar, akut hotade av skogsavverkningar, tjuvjakt och inavel. Men tack vare forskare och nationell samordning från Världsnaturfonden, har beståndet nu ökat till drygt 900 i Virungabergen, deras enda levnadsplats på jorden.

En av de mer kända forskarna i detta arbete vara amerikanskan Dian Fossey som eventuellt mördades på grund av sitt arbete. Det var hon som gjorde den märkliga upptäckten att det bästa var att stå helt still och visa underkastelse när en gorillahanne gjorde ett skenanfall.
Flera av Rolfs filmer om bergsgorillorna har använts i skolundervisning, både i Sverige och utomlands. Men de senaste åren ägnar han sig mer åt att åka runt och hålla filmföreläsningar om bergsgorillorna i pensionärskretsar. Han gläder sig åt den positiva vändningen för den tidigare utrotningshotade djurarten.

Turistpengar ger liv
– Förr var det människans souvenirintresse som höll på att orsaka deras död, numera är det turisternas pengar som leder till deras överlevnad. Det kostar omkring 8 000 kronor att få följa med på en timmes gorillabesök. Inkomster som i dag främst går till att sätta stopp för tjuvjägarnas antilopfällor, som tyvärr många bergsgorillor fastnar i.

Någon härligare naturupplevelse än ett möte med en gorillafamilj kan inte Rolf tänka sig.
– Inget går upp emot att uppleva dessa fina, fredliga och lugna djur på nära håll, och se hur väl de tar hand om varandra, avslutar Rolf Agnestrand.

Rolf Agnestrand är en av världens flitigaste filmare av bergsgorillorna.