Vardag i våldets skugga

Allt gick väldigt fort från det att de träffades till att de förlovade sig och bodde ihop. Under tiden förlorade hon alltmer kontakten med närstående.
– Han gjorde så att jag övergav alla mina vänner och min familj och bara hade honom till slut. Han hade tryckt ner mig och gjort mig så liten och jag var fruktansvärt rädd för honom, säger kvinnan.
Hon sitter i en soffa hos kvinnojouren i en svensk stad. Trots att minnena väcker jobbiga tankar berättar hon, för hon vill förmedla att det går att få hjälp.
Hon minns första gången han slog henne. Det var precis när hon flyttat in hos honom och tömt sin egen lägenhet. Hon hade ingenstans att ta vägen. Då började den psykiska och fysiska misshandeln.
– Han knuffade mig nerför trappan. Dagen efter fick jag en bukett blommor och sedan var det bra till kvällen igen.
Han fortsatte i samma mönster. Slog henne. Många gånger visade han ånger genom att komma med presenter efteråt. Kvinnan beskriver att mannen kontrollerade henne.
– Jag gick på helspänn och var livrädd. Till slut gjorde jag i princip bara det han ville. En gång försökte jag fly ifrån honom. Han följde efter mig med bilen och tvingade mig av vägen, för att kunna ta min mobil.

Lämnade henne aldrig i fred
Flera gånger uppsökte hon sjukvård för skadorna, men berättade aldrig vad som hänt. Hon försökte att bryta med honom genom att flytta till en egen bostad, men han lämnade henne aldrig i fred.
– Han hotade med att ta livet av sig. Han visste precis vad han skulle säga för att jag skulle få ångest och komma tillbaka. Jag försökte ta mig ur det där, men det gick inte utan hjälp, konstaterar hon och berättar att hon till slut vände sig till kvinnojouren.
– Det var min räddning för jag hade aldrig kommit därifrån själv.
Hos kvinnojouren fick hon hjälp med boende och stöttande samtal, både enskilt och i grupp. När hon hörde andras historier förstod hon. Det var allt annat än ett sunt förhållande.
– Vi var många olika slags kvinnor men vi hade varit tillsammans med samma man, kändes det som. Då började jag inse att det inte var mig det var fel på.
Hon polisanmälde mannen. Han åtalades misstänkt för misshandel, våldtäkt och kvinnofridskränkning. Han fälldes för flera punkter i tingsrätten men överklagade domen till hovrätten, där han dömdes till fängelse för misshandel och kvinnofridskränkning, men friades från våldtäkt.

Det går att bryta
Kvinnan, som i dag är över 60 år, lider sedan dess av posttraumatisk stress. Minsta lilla sak kan trigga igång smärtsamma minnen. Kvinnan är tacksam för att ha lämnat relationen och mår bättre än hon gjorde för 20 år sedan. Hon lever ensam och ägnar mycket tid åt barn och barnbarn. Hennes råd till kvinnor i destruktiva relationer är att be om hjälp.
– Jag hade suttit kvar där än i dag om jag inte hade fått den hjälpen, säger hon.
Intill henne i soffan hos kvinnojouren sitter den kvinna som tog emot henne. Hon säger att det aldrig är för sent att söka hjälp.
– Den äldsta kvinnan som vi har hjälpt var över 80 år. Det går att bryta och det kan gå att må bättre med hjälp av terapi.